Göteborgsposten – 27 december 1866, sida 1

— Det är sannt, sade lagkarlen. Efter det han förlorat sin hustru och sina söner, blef hans förra testamente upphäfdt, och jag har upprättat ett nytt. Huru nyckfullt är ej ödet! När jag var hos lord Dane denna morgon, bestämde han klockan tre i eftermiddag som den tid då jag skulle bära upp testamentet för att undertecknas; men straxt derefter kände han sig trött och ändrade tiden till klockan elfva i morgon förmiddag. Och nu är han död, och testamentet är ej värdt det papper man kostat ut derpå! — Derföre att det fattas underskrift? — Ja, derföre att det fattas underskrift, svarade mr Apperly. Ni blir den som vinner dorpå, tillade han med. en blick på Geoffrey Dane. — Nej, svarade Geoffrey lugnt. De började draga sig ur rummet och in i matsalen, som låg bredvid detsamma. Lord Dane hade innehaft detta rum under hela sjukdomen. Fremlingar och gister gingo ut med tysta, osäkra steg, liksom om ingen riktigt visste hvad som härnäst var att göra. — Mylord, stannar ni qvar i slottet från detta ögonblick ? Det var hushållerskan, som yttrade detta, och de vände sig om och såg på henne. I detta ögonblick trodde de att hon adresserade sig till honom som låg der — hennes aflidne herre. Men nej: hon talade till Geoffrey, som nu var lord Dane. Han var den nye peeren: den sjuttonde baronen af Dane. l