Göteborgsposten – 11 december 1866, sida 2

SAUL Ule G. Inrikesministern har förklarat, att regeringen idast al hansyn jör den yure politikens stora soremal nödsakats ytterligare atarsga tyglaruc i den ume Destyrelsen. Dötta är en label, som jag hof pas ej skall få lof att lå fust for. Jag förnekar på det bestämdaste, att Picussens inre poliv.k seuan 1862, da ten nuvarande mimsteren bildades, varit riktad mot tt stort yttre mal; Jag påstar deemot, att den enlast stödde sig på löresatsen att vilja pa lörlattningstridigt sätt, eftersom det ej kunde ske i ölverensstämmelse med försattningen, gonomföra en viss atsärd. Detta har varit grunden till Preussens inre volitik. Inrikesministern har lofvat att vilja regera liberalt efter konservativa grundsatser. Men den lorutvarande bestyrelsen har tillräckhgt visat, hvad tetta vill säga ... Vi se, att förföljelserna mot komnuner, pressen och embetsmän ullijemt fortsara. Så länge ministern ej visar mera sinne för lag och rätt cCoro pa högra sidan) — ja, m. h, så längre ministern anser det som en synnerlig förtjenst al honom, ut icke hela författningen blef konfiskerad efter slaset vid Sadowa — sa länge sakerna stå salunda, är let vår pligi att hålla ögonen öppna, för att det ej nå gå tillbaka med vår fritet, om det än icke går ramät, Det motstånd, som nu reser sig i dydtyskand mot Preussen, har sin våsentliga grund i siukin för ett varaktigt undertryckande al folkimheten i reussen och Tyskland. Inrikesministern svarade härpå med ett tort tal, hvars andemeunmg framgår af tölande: Det är Besmarcks mening, att en stat, hvars vure utveckling ännu icke är sullberdad, icke får unna sig så mycken inre frihet, som andra atrundade och färdiga stater. Från denna synpunkt skiljer han nellan sådana stater som England, hvilkas yttre