Göteborgsposten – 11 december 1866, sida 2

singsförslag. Italien har beqvämat sig till att betala räntorna a den påfliga skulden för de annexerade provmserna sedan 1860, ch 18 mill. fres kunna således åter strömma in i påfrvens nu så tomma kussakistor. hvaremot: palven möjligen skall i vederlag inga på äv skilliga efvergifter. Den lombardiska jernkronan skall nu snart återfå sin gamla plats i Monza-katedralen, hvil-; ken handling skall torsiggå med stor ståt och prakt. i Prins Amadeus, hertig af Aosta, skall gifta sig med en italiensk furstinna della Cisterua. Kronprinsen Humbert deremot skall förmäla sig med erkehertiginnan Maria Theresa al Modena, född d. 2 Juli 1849. Hon är nioce till erkehertigen af Modena och dotter till hans aflidne broder Ferdinand samt erkeheruginnan Elisabeth, dotter till aflidne erkehertig Joseph, palatin af Ungern. Erkehertiginnan gifte sig ar 1847, blet enka ungefär två är derefter och är sedan omgift med erkehertig Carl Ferdinand. En af den blifvande sästmöns tanter är gretvinnan de Chambord, och den andra är gilt med don Juan al Bourbon, infant af Spanien. Senare Post. Frankrikes regering synes vilja göra den stundande verldsutställningen i Paris till något verkligen utomordentligt. Vi omtalade för någon tid sedan, att en arbetarekomitö nedsabts al statsministoriet under ordförandeskap al ur DEvinek. Densamma har nu koustituerat sig sådom COommöission dencouragement for arbetarnos studier på 1867 års utställning. Man väntar neml. deputerade från arbetareforeningarne i landsorten och utlandet till utställningen och en mängd andra arbetare, hvilka af egen drift eller i något särskilt uppdrag vilja besöka utställningen. For dessa vil man nu sörja på bästa sätt genom fyra olika underatdölningar at den tilltankta komiten. Den första utaf dem har sig ålagdt, att under arbetarnes vistande i Paris sysselsätta sig med deras moraliska och intellektuela behot. Den skall tillse, att de besökande i detalj studera de olika delar af utställningen, hvilka isynnerhet intressera dem, att de kunna med nytta och gagn bese de storartade industriela anläggningarne i Paris, såsom Gobelins, porslinstabriken i Sövres och jemval af de euskilda utStallarne erhålla nödiga förklaringar om deras labrikater Åc. Den andra underafdelningen at komiten llser, att arbetarne så tärdas tram och tillbaka för moderata priser. Den tredje anvisar billiga logis, god föda och andra materiola behof, och den fjerde skall i statens namn ställa en summa till dessa besökandes förfogande, hvilken ersätter dem för den förlust, de åsamkas genom resan, under hvilken de naturligtvis mäste uppsitva sitt arbete. Härmed sammanfaller undervisningsministern Duruyis plan, att regeringen skall under ferierna vid uwtällningstiden inkalla 12,000 lärare och instituuöreständare på bekostnad at regeringen, som älven underhåller dem. Man tror, att ett anslag at c:a 200,000 tres skall vara tillräckligt dertill. Den bekante store talaren och advokaten Jules Favre har nyligen utgitvit några af sina mest framstående tal 1 en bok, i företalet till hvilken han bl. a. säger: Min åsigt om Frankrikes ställning till Tyskland är långt ifran att vara så eukel; och jag förstår an uttalandet af densamma kan, efter de törtärliga händelser som timat, hafva förlorat sitt värde. Men det skall det oaktadt vara en heder för kammarens majoritet att hafva lyssnat till de varminga:, som först rhoflo sin fulla styrka, da min kollega hr Thiers mäktiga röst understödde min, och att halva antagit ett amendement. som framställde för regeringen de faror för hvilka Pivusseus växande ärclystnad utsatiw Frankrike och Europa. Jag kände den djupt uuder loregaende sessionen, då jag allvarligt payrkade krafug diplomatisk onblandulng till förmån för vår olycklige allierade, Danmark. Hvem tänker väl nu på denna styrkans lumpna triumf otver svaghet och daftl Forrauda staters klagan ligger tystad udder ruinerna al tyska förbundet och kullaastade eller delade monarkier. Tysklands karta har omgjorts utan vår delaktighet och emot vår vilja. En stark national och urilitarisk enhet hotar oss. Vi missaktas, tills tiden kommer för oss att bli öppet slagna. Vi måste svara på dess utmaningar, hvilka visa, huru väl grundade våra farhågor voro... Det fanns kanske aldrig något mera högtidligt tillfälle för en nation att tänka öfver sin ställning, att bemanna sig och erinra sig sina forna manliga dygder, hvilka den alltför mycket förgätiv... Latom oss ståndaktigt blicka tillbaka på den väg, vi tillryggalagt, på den som ligger öppen lör oss; och låtom oss utan tvekan gå sramat dit, der vi se sanning, rättvisa, rätt och trihet! Alldenstund franska kamrarnes sammanträdande tillstundar, förtjena dessa PFavres yttsranden att särskilt bemärkas, älven derför att de uttrycka en ganska allmänt rådande me