Göteborgsposten – 30 november 1866, sida 1

och så gick det med George Lester ifråga om denna sak. Han tog sin boning på Danesheld. Men han tyckte likväl fortfarande att det var ett tråkigt ställe som låg för myckoet undangomdt för verlden. Hans hustru var en miss Bordillion. Att han aldrig älskade henne mycket passioneradt var kändt både af henne sjelf och andra. Han hade förlofvat sig med henne i gamla tider för hennes utsigter till förmögenhet; och när hans egen tillökning i förmögenhetsvilkor kom, så. ehuru han i själ och hjerta önskade att förlofningen kunde omintetgöras, tillät han sig ej att gifva vika för denna föga hederliga ingifvelse, utan gifte sig med henne. Hon medförde ej någon förmögenhet i boet. Katharina Bordillion egde för sin egen del ej någon sådan. Hon var af en god, men fattig familj; det var ett ordspråk i trakten: fattig och etolt som en Bordillion. Hon hade blifvit uppfostrad at mrs Hesketh, en förmögen dame, som sjelf var barnlös. Äktenskapet blef lyckligt; mr Lester var en god, en förträfflig äkta man. Två barn föddes i detta äktenskap, en son och en dotter. De voro ännu små barn när mrs Hesketh dog. Hennes testamente var något besynnerligt. Till mrs Lester testamenterade hon tolfhundra pund om året i räntor: naturligtvis blefvo de i verkligheten mr Lesters och stodo till hans disposition. Det fördubblade ungefär hans inkomster; men han erhöll äfven andra förmåner. Till den lilla dottern lemnade mrs Hesketh en summa af fjortontusen pund; kapitalet var utlånadt mot hög ränta, och denna ränta åtnjöt mr Lester så länge bar