Göteborgsposten – 27 november 1866, sida 1

ett slags medbrottsling vid Harry Danes död. Om jag var det eller icke, kan måhända aldrig afgöras. Men om en annan sak öfvertygas jag på ett bittert sätt af mitt samvete att jag varit en grym bedragerska. Jag måste lida derför och försona det. — I hvad afseende? frågade Herbert efter en paus. ; — Nåväl, jag skall försöka — jag vet knappt ännu på hvad sätt; verklig försoning kan det naturligtvis alårig bli. Jag hoppas ni skall förlåta mig för hvad ni måhända anser vara nyck eller hårdhet; men till att börja med måste jag be er att aldrig tala till mig om — kärlek. — Adelaide ! — Det är allt förbi. Under dessa få dagar som jag j hållit mig instängd och hvilka jag egnat åt min sorg, lhaJag fattat föresatser, och ingenting kan skaka dem. Jag vill åtminstone ej fortsätta bedrägeriet mot Harry nu då han är död, ehuru jag var hjertlös nog att göra det då han lefde. Jag skall se er ofta, utan tvifvel; ni skall vara här såsom en slägtinge till familjen, men jag ber er hädanefter glömma det förflutna. I — Jag tror denna själsskakning måste förvrida er hjerna, var hans svar. — Visst icke. Min hjerna är lika klar som er. Var sod kom mig ej närmare; ni kan ej ändra mitt beslut. oa IIBvad har jag gjort för att förolämpa er ? — Ingenting personligen. Men jag vill ej vara falsk Imot Harry Dans. Jag skulle ej kunna vara det af blott I I I