Göteborgsposten – 24 november 1866, sida 1

uppbyggelse meddela Sommarmorgonen i all sin prakt. Så här lyder den med diplomatisk noggrannhet återgifven, jemväl hvad beträflar den sublima kommateringen: Likt, i ett Eden, uti Ranneby Åfvan, flög, Lärkann, Kvittrade, där opp wid Sky. Det var den guda Sköna, Morgonstunden, Då flögo, Eaglar, Ner från Guda Lunden. I en Bärsåe, en grupp, der samlad var, Utaf Famili Vänner Par, om, Par, 0. där var kå leks rikt, och kärlek trogen, Likt, tjusar Konnungens itred(?!) i Skogen, Då, minne viskar, om en Näcktergal, Och Englar, anslår toner, för en Himmelsk Sal Wist, då en Harmoni, i brösten taler, Om, guda Skönt, om Himmelst, Näcktergaler. O, Se: o Morgan, kommer Du i gän, Med karlecks Njutning för där, hvarje Wän Som, där af Njutning, Njöt af Lifvots fröider Men tanken jlade, til Himlens höider. Se, Blomman, i sin segring. och Pragt, Känn Guda Nacktar, den en Guden Lagt, Hör, Sommarns Förstling vid, Midsommar Tiden Och se tillbaka, til en tid för liden. Så, skall ni finna, hvad en Njutning är, Bland, goda Wänner, dem man håller kär, Då, får ni, Guda sält, som Guden gifvet, Kaärnn, då, bur kärleken, förljufwar Lifwet. Vid genomläsande af dessa snilletoster har man dock svårt att värja sig från den misstanken, att det hela är med afsigt så eländigt hopsmordt, en misstanke som vinner stöd i tit. Ahlstrands uppträdande å åtskilliga orter af vårt kära fädernesland, dem han i ordets egentligaste mening hemsökt. Så påminna vi oss huru han en gång anlände till staden K—r och derstädes inom ganska kort tid lyckades prångla bort hela sitt medförda lager dikter. Men icke nöjd härmed uttänkte han en annan sinnrik inkomstkälla. Han började genast en rond bland de medlidsamma själar, som mot blanka riksdalrar tillhandlat sig hans poetiska assall, ölverallt uppdukande samma historia. Då hans arbeten i K. haft så god afgång hade han kommit på den iden att foranstalta om en ny upplaga deraf, men som han volyckligtvis kommit att sälja äfven det sista exemplaret, ville han på någon vecka anhålla att få låna det som han haft nöjet afyttra till hr N. N. Listen lyckades öfverallt. Ingen nekade och dagen derpå fortsatte skaldedrotten sin resa till en annan marknad, utan att ha behöft kosta ut en skilling för inköp af ett nytt lager. Från den nu som bäst pågående mantalsoch skattskrifningen berättas följande anekdot. I ett hus begärde matmodren af en af sina qvinliga domestiker, som kommit dit vid sista flyttningen, uppgift på hennes ålder. — Tjugoåtta år, svarade denna hastigt med en knyck på nacken. — jugo-åtta år!, upprepade frun förvånad, det är omöjligt, tillfogade non i det hon mätte den bedagade husanfrån tå till topp. — ÅÅ det omöjligt, afbröt denna hvasst, det omöjligt, jag å född adertonhundra-tjugofyra, då kan frun sjelt räkna efter! — Som man ser, var den förnärmade tjensteanden slängdare i tungan än i aritmetiken.