Göteborgsposten – 24 november 1866, sida 1

Article Image
——— Jackson Haines på återvägen från Köpenhamn till Stockholm möjligen skulle komma att hedra oss med en visit för att låta oss njuta af äkta, veritabel skridskoåkning just då blir det omslag i väderleken och istället för att under en högblå, solbelyst vinterhimmel lustigt få svänga omkring på den glatta ban, beredes oss det ljufliga nöjet att få traska omkring i vattenpussarne på våra gator öfver fotknölen och, tack vare det för vår stad lika egendomliga som för gaturenhållningsentrepenören och husegarne ytterst beqväma sätt, hvarpå renhållningen härstädes bedrifves, kan man i skymningen klifva ner sig ett godt stycke på vaden eller i brist deraf på den ohejdadt fortlöpande fortsättningen af smalbenet. Men, nog derom, kanske just när du, hulda läsarinna, kastar dina sköna ögon på dessa rader, så ha vi en gnistrande vinter igen, och derföre torde det vara bäst att för denna gång slå alla vidare väderleksfunderingar ur hågen. I ett af de offentliga nöjena inträder från och med i dag den förändringen att jemväl vid Lördagsaftnarnes SoLrces modernes cigarrrökning blifver bannlyst. Skälet dertill har varit att tilloppet på Måndagar och Onsdagar varit så stort att soiregifvarns funnit sin uträkning vid att äfven på Lördagarne gifva soiråerna för damer och familjer, enär vungherrarne icke visat någon särdeles böjelse för att, oaktadt cigarrökning medgifvits å Lördagarne, hedra soiråerna med sin närvaro. Vi äro ötvertygade om, att i alla fall hvar och ogift eller ej, som älskar att höra god musik omsorgsfullt och vårdadt utföras, gerna för en eller annan timma skall uppoffra njutningen at nicotinplantans ljufva doft. Mindre Teatern har Jolins allom bekanta Mäster Smith trenne gånger gått af stapeln. Kecensenterna och publiken öfverensstämma i att finna hr Casper, oaktadt aktningsvärda bemödanden, icke ega förmåga att fullständigt återge den skarpt utpräglade, om än i våra tider föga tänkbare sturske smeden, att finna hr Boströms spel, ehuru något stelt, godt och genomtänkt, hr Ullberg som Kolmodin rolig nog, fru Oaaper mer än tillåtligt och behöfligt örfiltäck, men framför allt i att finna tru Boström intagande och förträfflig som Helena — och vi instämma. För vår del ge vi derjemte hr Otterström en komplimert för hans särdeles varma och naturliga spel i den skakande tablån i slutet af tredje akten. Styckets uppsättning är efter omständigheterna god, och det torde mindre vara direktörens än sjelfva teaterns tel om någon gång dekorationerna söresalla mindre illusoriska. I alla händelser kan nog pjesen antagligen än nu dra ihop några fulla hus. Hvad beträffar Tisdagens nyhet (ett oegentligt uttryck!) De löjliga mötena, voro vi för vår del hindrade att vid dem infinna oss. Anna Sofia Nilsson, brodersömmerskan utan händer, bar anländt till staden och mottager å Göta Källare besök af dem, hvilka äro intresserade af att se huru en stark själ formår att ötvervinna hinder, som för alla andra nästan tyckas oöfvervinneliga. Född d. 1 December 1848, och sålunda idag 8 dagar till 18 år gammal, utan händer och armar, har hon, tack vare en ädel qvinnas outtröttliga bemödanden, lärt sig icke allenast att med högra toten sy de finaste tapisseriarbeten i garn och perlor, utan äfven att skrifva en redig och vacker handstil, hvilket senare tillgår sålunda att pennan hvilar mellan ena urmstumpen och kindbenet. De många prot på hennes flit och skicklighet, som i samma rum, der den i kroppsligt hänseende vanlottade, men intelligenta unga flickan ger sina lörevisningar, äro exponerade, vittna tillräckligt om hvilken kraftig ande som bor inom denna lilla kroppshydda. Säkerligen skall ingen ångra ett besök hos henne, ingen ångra att med en skärf ha bidragit till beredande af en sorgfri framtid åt en medmenniska, hvilken, oaktadt arbete för henne nästan borde kunnat anses omöjligt, likväl ihärdigare än mången, som är i full besittning af alla sina lemmar, bidrager till förvärfvandet af sin utkomst. Vi anse oss böra tillägga, att i förevisningen icke ligger det minsta obehagligt eller stötande, tvärtom, de enda känslor, som af dem kunna väckas, äro känslor at ett med beundran blandadt medlidande. Flickan, som för ötrigt har ett välbildadt, ingalunda obehagligt yttre, är s. n. sysselsatt med afslutandet af ett par vackra tolflor, hvilka lära komma att förevisas å verldsutställningen i Paris nästa år. TA mat

24 november 1866, sida 1

Thumbnail