Göteborgsposten – 24 november 1866, sida 1

Göteborg d. 24 November 1566 Riksdagsmannavalet. Sedan det an nonserade, forberedande valmötet nu egt rum hvarförinnan vi ansågo det olämpligt att gifv: uttryck åt den allmänna meningen — såvid den kommit till vår kunskap — i afseende på de män, Göteborgs samhälle sannolik: skulle vilja vid det stundande nya valet hedra med sitt förtroende, tro vi oss nu böra ut tala oss rörande såväl mötet som de allmännast omnämnda kandidaterna. Hvad det förra angår kunde vi ej anse det annat än obehöfligt, för så vidt det gällde att genom detsamma koncentrera meningarne om kandidaterna; ty de! voro de väl temligen förut. Deremot borde mötet, såsom vid töregående tillfällen varit händelsen, kunnat bli at någon betydelse, om de män, kring hvilka allmännare sympatier samlats, här kommit att uttala sig rörande landets vigtigare angelägenheter, i lukhet med hvad hr Hedlund gjorde. Beträffande de at mötet såsom sina utsedda kandidater, är det oss en glädje att öfverensstämma med de uti mötet deltagande, hvad angår dessa mäns kompetens till riksdagsmannakallet. Emellertid fann man att, såsom här ofvan blifvit antydt, allmänna meningen otvitvelaktigt var för de tvenne torst föreslagna kandidaterna, hrr O. Wijk och S. A. Iledlund. Den allmänna aktning hr Wijk åtnjuter inom samhället gör honom ock så mycket mer berättigad att vid valet ifrägakomma, som han sjelt med förkärlek och lust omfattar allmänna angelägenheter och med goda insigter förenar den rättskänsla och frisinthet, som böra vara utmärkande egenskaper hos en riksdagsman. Hr Hedlund har länge aspirerat till riksdagsmannaskapet och med en ihärdighet och värma, som man måste egna sitt erkännande, satt sig in uti flera af de allmänna frågor, hvilka närmast komma att krafva representationens uppmärksamhet. Med den vackra parlamentariska talang hr H. besitter, skall han utan tvifvel bli en gagnande kämpe för vårt lands inre utveckling i allmän bildning och välmåga. Fastän vi under flera år mången gång i yttre politiska frågor stått i strid med det blad, för hvilket hr H. står 1 spetsen, och i detta hänseende lärt oss i honom sjelf se en motståndare, skulle vi dock göra oss skyldiga till en klandervärd orätivisa, om vi icke äfven för vår del tillstyrkte hr Hedlunds val, ötvertygade om att den vidsträcktare blick, som riksdagsmannaskapet bör kunna gilva, skall efter hand gör honom vänligare stämd mot den nordiska enhetstanken, hvilken i och för sig på det närmaste sam