Göteborgsposten – 22 november 1866, sida 2

derför utan gensägelse densamma. Må här endast anmärkas, att likn litet som kärleksloshet atsigtligen dikterat vår skildring af en personlighet, hvars förlust vi djupt både känna ch beklaga, lika litet bysa vi anspråk på au sen skall vara fullt exakt. Uli en i hast, — åsom det så otta måste ske i eu daglig ud wng — nvedkastad dousruna ötver en så ovan adt bortgången man, iuSmyga lått selabligeter — och bristlafl.gheterna dert kunna Iche undvikas, lUkasom det alven ar visst att vaännen vid båren ej ser mycket at hvad den vera oparuske skönjer. Skulle emellertid oljande insanda rader kunna i någon män sagna den aflidnes minne hos vära läsare, vilja vi med mnöjo och tacksamhet äterguva dem; ty ötver den dödes ben reses allud forr eller senare sanningens minnessven — och det ir sanningen vi bora söka: Bjursten var visserligen, i likhet med alla sangviniska naturer, ett ögonblickets barn och slets tinfiolje deraf otta mellan de stridigaste känslor. Men deraf följer för ingen del att hans verldsåskådning var mörk och dyster. Deua blef bon törst under loppet af detta år, då den sinnessjukdom, som förde nonom till den sista rysliga hanulugen, begynte med n känsla af ensamhet och missnöje med de torftiga söjder, dem ett ungkarlslif kunde bestå, och sedan utvecklades till inballning och tjukdomssymptomer, -om voro allt utom verkliga, den ena dagen njurlitande, den andra blaskatharr, den tredje ryggmargssidande o. s. v. Före denna tid åter var B. en glad och treflig umgängedbrouer, som man visserligen ej kunde 10rebra nagon melankoli. An mindre sannt är vasäåendet om att han rörande omdömen om sina egna tankar och verk skulle varit ytterst ömtålig. Den naiva sjellkänsla, som uppgilves vara orsaken ull denna omtalighet, hade nemligen en alldeles motsatt följd: aw han med sin vauliga godmodighet skrattade åt den lustigheten, som sades på hans bekostnad, och satte sig öfver gemenheterna; ja, man skulle tillochmed kunna säsom ett fel anmärka av ban lade allt för litet vigt på den verkliga befogade kritiken. Såsom exempel på det goda lynne, med hvilket han kunde akratta åt sina egna svagheter, kan nämnas att han, vid en i ett gladt sällskap improviserad dramatisk framställning af Marsoroligheterna 1864, utförde sin egen roll i enlighet med -Sondags-Nisses parodierade berättelse. Hans vänner känna mer än väl det utomordentliga jemnmod B. visade vid den konseqventa förföljelse, för hvilken så väl hans skrifter som enskilda personlighet voro oremål både från denna tidnings sida och törut från -Kupten Puff. Han brukade, när dessa tidningar utkommo, sla vad om satt der skulle stå något ovett mot honom, och blott en enda gång har jag sett hoaom verkligen sårad deraf, nämligen då ett par ord, dem han i ett sällskap af 5 å 6 närmare bekanta kämtande yttrat, i en helt annan mening omtalades af Söudags-Nisse. Det var dock här mera det brutna lörtroendet är saken sjels, som gjorde honom ledsen. Hvad slutligen beträffar B:s strälvande efter Svenska Akad:s stora pris, delar han väl!det med alla andra uaflande, ty det förefaller mig naturligt att man på alla områden bör söka hinna det bögsta möjliga. Då i uckrologen atskilligt, dels rentaf falskt, dels oväsendthgt varit intaget, må det tillåtas mig att göra en anmärkning mot en brist i densamma, till hvilken Göteborgs-Posten ensam gjort sig skyldig. Alla andra tidningar hafva nemligen omtalat B:s ovanligt varma hjerta, till hvilket en nödstäld like aldrig förgäfves vände sig. Han hade ej mycket penningar att zifva, men han offrade sin tid och sin penna för dem. Och han gjorde detta ej lättsinnigt efter hörsagor, utan tog i de fattigas hem reda på deras förhållanden. A. F. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället härstädes har — berättar H.-T. — för någon tid ullbaka invalt till ledamöter, forutom docencen Nyblom, ätven d:r O. P. Sturzen-Becker och prof. A. T. Lysander. Från Stiftet. Goteborgs domkapitel har bifallit den vid fragodagssorrättningen i Forshälla kyrka d. 80 sistl. September af röstegande pastoratsboar framställda begäran, att, såsom sjerde protpredikant 1or lediga kyrkoherdebeställningen, få höra pastorsadjunkten S. J. Bergendal. I anledning af kyrkoherden S. W. Ingmans timade död, har domkapitlet sorordnat v. pastorn C. J. Granfeldt att, med fullt ansvar, t. v. förestå Krokstads pastorat. Från Wenersborg skrifves d. 20 d:s: Seselfasten a Wenern, som, ster det afbrott den led under kolerasarsoten i Augusti och September, under orl. och början af denna månad var särdeles hiflig. tyckes nu hotas af den int ätffade skarpa kolden, som enan kring stränderna af Wassbotten lagt ett isbram. Också halva flera seglare börjat rigga af och -lägga upp. Det är likväl önskl gt och åunu att hoppas, alt någon allvarsam vinter icke måte inträda före Jul. I magasinerna härstädes fionss ännu be yåligupplag al spanmal, förvämlgast hafre. som vänta på ransportmedel för utt komma vill sina distinatiolarter. Under Oktober månad bar sjoledes hån var hamn utgatt 66,144 k.f. hafre, förutom nagra försänuungar af dylrk vara på jeruvägeill Uddevalla Span malen, isynnerhat hatren, bar halt en liflig omsättning på platsen och I natmannen kan icke klga, då priset på denna vara hållit sig emellan 70 -80 öre lisp., helst eu stor del varit hvad man numera i all takligt tal källor den guttaperkah.fre?. d. v. 8 vatteur k. — Sedan i gär batva vi skarp vinter, och isen va drilinstavude vatten bär redan skmd kopangare. Svensk musik i utlandet. I H mburg har u dUSbat te U1l Upplag al Josephsons sanser Val piano. Il:A haltet innehaller bland anen-. e omtyckta vIiOUIUn: SS jernklartoch Fageln i Nove ber-.