Göteborgsposten – 22 november 1866, sida 2

icke annat än srigifva honom, men vår uppgift är att onskaffa motbevis. Det gifves tvenne mycket misstänkta fakta emot honom; Bent har noterat dem. Det ena är att han särskildt fästade de i Hawthornes enskilda rum innevarande personers up: märksamhet på klockan med ep hemlig ussigt att visa dem att han var hemma klockan tjugo minuter ölver åtta; det andra är att han hade varit ute halfannan timma eller deromkring, och vägrar att uppgifva hvar han varit eller hvad han gjort. Lät oss vänta litet, mr Herbert. Med en betydelsefull nick, som talade volymer skyndade lagkarlen efter Bent. Herbert vände sig till Bruff, hvilken hade stått bredvid under samtalet. — Hvad tror ni om det, Bruff? Ravensbird försäkrar mycket bestämdt att han är oskyldig. — Jo, sir, vi tjenere veta ej hvad vi skola tänka. Om icke omständigheterna voro så mycket emot honom — d. v. s. tvisten med hans husbonde och de hämndfulla hotelserna — skulle Ravensbird vara den siste vi kunnat misstänka. Han tycktes eljest aldrig vara en hämndfull man. Men å andra sidan bör det anmärkas, att om han var på Hawthorues värdshus kunde han ej ha varit på klipporna. — Mycket sannt, svarade Herbert Dane, talande mekaniskt, liksom vore hans tankar nå ett annat båll. Apperly talar om en misstanka att klockan måste ha blifvit ställd tillkaka. Brnff skakade på hufvudet