Göteborgsposten – 22 november 1866, sida 1

— — —— Q— derefter utbröt en orkan af klangljud från alla klockor i staden. Hvarje kyrka har minst fem domer och ett motsvarande antal klockor, så att luften nära och fjerran tycktes vibrera af tunga harmoniska ljud. Under detta ackompagnement gick jag till vinterpalatset. Rörelsen och litvet på gatorna var stort, ehuru hundradetals vagnar, ilande framåt med rysk snabbhet, ändock icke lyckades att åstadkomma trängsel på denna kejserliga stads ofantligt vidsträckta torg och passager. Ilofliga betjenter öppnade vagnsdörrarne; och huru många åskådarne och gästerna, som stego ur i hvarje ögonblick, också voro, så blefvo allas frågor med artighet och tjenstfärdighet besvarade och alla deras behof uppfyllda. Genom ändlösa sträckor af rum fördes jag till ett hvarest jag för tillfället skulle vänta. Statrummen genom hvilka jag passerade äro nästan alla klädda med stuck och dekorerade med bronsornamenter i en enkel och ren stil. I många af dem äro de korintiska pelarne och rektangulära fönstren törherrskande; andra visa renaissancens mindre klassiska drag och ötverfloda af vridna pelare betäckta at förgyldt lotverk och besynnerliga arabesker. Den allmänna karakteren af det hela är dock att vara storartadt snarare än prakttullt, och ehuru man icke försökt att ästadkomma något så utomordentligt artistiskt, möter dock ögat ötverallt fina och utsökta kombinationer af form, färg och storlek. Der lunnos tvenne tronsalar, at hvilka den större blott i ringa mån skilde sig från andra rum af samma storlek och höjd. Den mindre var draperad med rödt sammet och tronen placerad i en niche framför ett herrligt porträtt at Peter den store... Det är mähända det mest smakfulla rum, jag någonsin sett, men imponerar snarare genom ett slags stolt renhet i stilen än genom rikedom och glitter. Den storartade osökta enkelhet med hvilken hela staden är byggd är noga återgifven i orneringen af det kejserliga palatset. I en lång och trång passage, hvilken förtjenar att bli särskildt omnämnd, äro flera hundrade porträtter infattade i väggpanelningen. De föreställa de generaler som stridt emot Napoleon I. Jemte dennes segerrike fiende, kejsar Alexander, som ensam intager en hel vägg i galleriet, utgöra dessa porträtter en intressant illustration till on stor och afgörande tidpunkt. Ett annat rum, helgadt åt minnet at de olika fältmarskalker som utmärkte sig under samma krig, innehåller porträtterna af åtskilliga ryska generaler, och dessutom Jernhertigen och den gamle Blicher, hängande nära intill hvarandra. Der funnos äfven bataljstycken, inom sina ofantliga ramar inneslutande hela slagfält. I närvaron af de glada och lysande hopar, hvilka här, liksom i hvarje annat rum, samlade sig, kunde man ej afhålla sig från att se upp till dessa taflor och kasta en blick på de strider som erfordrats för att uppehålla kejsardömet och försäkra det om den ställning i verlden som kastar sin glans öfver denna dag. Vore jag en arabisk författare och hade rätt att genomsöka hela naturens rike för att inna metaforer, skulle jag vara frestad att örsäkra mitt undrande auditorium, att det innes många skogar här i verlden, hvilka ej ;ga så många blad, som de hvilka voro brolerade på de civila och militära tjenstemäns inttormer, som denna morgon voro närvarande vin erpalatset. Men tom det är en mera rykter uppgitt, hvilken kallat mig i denna rangdel ar peneraler och ministrar, att icke aa om de hundradetals andra grader, hvilka å en sådan dag som denna uppvakta hofvet, nåste jag åtnöja mig med den mindre poetika anmärkningen, att de broderier, hvilka