Göteborgsposten – 22 november 1866, sida 1

Plötsligt tystnade sorlet af samtalande röster. En ceremonimästare hade med sir staf i handen inträdt för att tillkännagifva annalkandet af processionen. Medan samma tillkännagifvande gafs för staden genom kanonernas dån, inträdde de första hoffunktionärerna. I vederbörlig ordning följde derefter ceremonimästarne, kammarherrarne och andra hofmän. Och nu blefvo kejsaren och kejsarinnan synbara, föregångna af stormarskalken, grefve Schuvaloff. Kejsaren var i generalsuniform och ledde sin kejserliga maka mot metropoliten som stod i midten af kyrkan för att mottaga dem. Medan den åldrige dignitären långsamt för sitt kors fram och tillbaka lutar sig kejsaren ned för att kyssa frälsningstecknet och korsar sig för hufvud och bröst med heligt vatten. Kejsarinnan upprepar denna ceremoni och går sedan att ställa sig bredvid sin höge make. Kronprinsen Cezarewitch inträder närmast derefter och kysser, bugar och korsar sig efter kyrkanbigotta former. Etter honom inträder prin sessan Dagmar, eller som hon senare blifvit kallad den ortodoxa storfurstinnan för alla rys-sar, Maria Feodorowna. Hon är utomordentligt intagande. Metropoliten, hvilken ser ut som han trädt ned från någon gammal tafla, bugar sig för den blomstrande flickan medan hon utför ofvannämnda ceremonier. Hon går deretter fram och sluter sig till de tre förnämsta medlemmarne af sin familj, hvilka redan inträdt. De fyra så nu tillsammans och alla de närvandes ögon riktas mot dem. 1 lem äro sammanfattade det omätliga rikets nuoch tramtid. Czaren, hög och majestäisk, med vanan att betalla och mildhot tydigen läsbara i sitt manliga anlete, är icke blott den förste utan ätven den vackraste