Göteborgsposten – 22 november 1866, sida 1

om kyrkan. Utom den del af kyrkan, som är ämnad för församlingen och, liksom alla grekiskt-katolska andaktsrum, alldeles i saknad af bänkar och säten, finnes dessutom en dome, innehållande ett altare. Den är af betydlig höjd och genom en förgyld ikonostos skild från en annan dome, hvars inre blott ses från de kejserliga dörrarne till kapellet. En låg hvälfd kolonnad, omedelbarligen bakom de kejserliga dörrarne och ledande till den lägre domens mystiska inre, gör i jemförelse med den ötriga delens af kyrkan storartade dimensioner en särdeles högtidlig effekt. I den törsta domen, hvilken enligt den ortodoxa arkitekturen utgör den egentliga kyrkan, var pre: aterskapet redan forsamladt. I speteen för dem visade man mig erkebiskopen, metropoliten af Nowgorod och St. Petersburg, öfver hvilken etår blott en högro andlig, erkebiskopen af Moskwa. Med honom funnos fyra an dra biskopar, alla gamla män, bärande sin rangs siltvertiarer och vida mantlar. Erkeprester med obetäckta bufvuden och lång laddrande bår, som räckte ned till skuldrorna, stodo bredvid dem i violetttärgade rockar; andra prester sågos stå i bakgrunden. I en niche till höger stodo hofsångarne — gossal och män af alla åldrar. Nära intill dem, midt i kapellet, såg jag prins Menschikoff stödjand. sig mot gallret. Han tycktes vara en vanlig gammal herre med lifliga ögon och slapp. drag och såg alls icke ut som den man, hvilken för tolt år sedan förorsakade ett blodig: krig. Sir Andrew Buchanan, i engelsk diplo matuniform med tiscelorden kring halsen, stod och talade med ambassadörerna från Preussen, Österrike, Danmark och Frankrike. En srekisk general i lös jacka och orientaliska lamaskor framträdde genom sin kontrast mot ranska markiser, tyska grefvar, italienska zonte och ryska prinsar, hvilka alla täflade med hvarandra i rikedom på ordnar och drägornas elegans.