Göteborgsposten – 21 november 1866, sida 1

— — —Äqvxso ————— — — Huru kom den berättelsen ut då, att han skulle igenkänt er? — IIukvUdsakligen, förmodar jag, genom mr Apperly. Han var mera emot mig än någon af de andre. — Och sålunda ha de satt er i frihet derföre att ni icke blifvit igenkänd? Mylords sorg måtte ha gjort honom mild. Jag förmodar att ni ämnar sätta hafvet eller något annat fruktansvärdt hinder emellan er och Danesheld? . — Hvarför skulle jag göra det? En oskyldig man flyr icke likt en pultron. — Öskyldig! upprepade Herbert i en ton af förlöjligande, om icko af förakt. — Ja, sir, oskyldig. — Ravensbird, sade Herbert Dane lugnt, det tjenar till intet att gifva er ett sådant sken i mina ögon. De ord ni uttalade just på detta ställe igår morse, hotande med hämnd emot er herre, skulle vara nog för att hänga er. Men — — — Tror ni mig skyldig, mr Herbert? afbröt Ravensbird och gick med sin genomträngande blick närmare intill honom.