Göteborgsposten – 21 november 1866, sida 1

— — om alla dessa artiklar skulle gå förlorade Faran i detta fall ökas betydligt genom den ssena årstiden, hvarunder transporten skall ske På dessa betänkligheter har centralkomitGer också reflekterat, men äfven på en annan omständighet. Det har nemligen visat sig, at bidragen från de svenska industriidkarnes sida icke varit så talrika, som beräknats, och komiterade hafva under dessa omständigheter såsom ett nödfallstvång anlitat statens dyrbara samlingar, i atsigt att det stora utrymme, som på utställningen blifvit anvisadt Sverige, må tagas i anspråk för artiklar, som i alla händelser äro af stort intresse, om än flera al dem icke egentligen representera Sveriges närvarande industri och konstutveckling. Jag antager utt ni observerat den lockande beskrifning som förekommit i hufvudstadens tidningar rörande de sceniska törberedelserna till uppförande af Afrikanskanpå Kongl. teatern. Dessa anordningar gitva vid handen, att uppsättningen af denna opera ådrager teaterkassan en enorm utgift. Då förliden vår Hebbe-manien florerade här, var man så ifrig för -Afrikanskans uppförande, att man tillochmed förordade att operan skulle gifvas, men till tidens vinnande och för besparings skull med begagnande af dekorationer, som användts i en annan äldre, längesedan nedlagd opera. Oaktadt den tryckande penningebristen, råder i vissa töretagsbrancher icke så ringa liflighet. Skilnaden nu emot förr torde vara, att man går försigtigare till väga. Sålunda, och oaktadt stadsfullmäktige utveckla en konseqvent ihärdighet att göra sammanbindningsbanan så litet som möjligt nyttig för hufvudstaden, har tomtvärdet börjat stiga icke blott i banans grannskap, utan ätven på Kungsholmen, der en mängd stora tomter, hittills använda för tobaksplantering, förefinnas. Till dessa hafva nu köpare anmält sig, och för en sådan, som för några få år sedan ansågs vara värd 20,000 rdr, har nyligen bjudits dubbla summan, under det att egaren fordrar 50,000 rdr och troligen får denna summa om han står på sig, ty behotvet af bättre inredda bostädar ökas med hvarje dag, byggnadsmaterialerna aro billiga och arbetslönerna likaså. Att husbe en i hufvudstaden kunna appdrifvas till er lönande industri, har en hand lunde Ö. bevisat. Ilan har under lappet at 20 är egt 317 sarskilda hus, at alla befintliga dimensioner, belägna i alla hufvudstadens vika trakter. De uesta har han reparerat, naturligtvis med mer eller mindre omsorg, och dervid användt de stora förråder af alla upptånkliga materialier som han inköper på auktioner, ty han försummar sällan någon sådan och inropar allt, blott priset är billigt. Han eger en förvånande egenskap att använda dessa artiklar. Se här ett exempel derpå. Härom året köpte han en badinrättning jemte en dertill hörande vacker lokal i Waxholm. Der behöfdes en societetssalong. Har uppförde den, ganska prydligt, på några månader, mest med tegel at nedritna byggnader i hufvudstaden. Han försedde den med prydliga möbler, som förr prålat i mycket förnaåma hus. Jag behötver ej att säga att åtskilliga af dessa möbler utgöra, på sätt och vis, länkar i vår historia. Sofforna i danssalongen hafva exempelvis tillhört rikets ständer; de ha stått i borgareståndets plenisal, och på dessa har Thore Peträ, Ekholm, Schwan, Björck, IIierta, Blanche m. fl. sutit för att vila sig, otåligt atbidande deras tider att) ippropas för att blott få säga några ord — —. Der finnas stolar som tillhört excellen-. sen Brahe, en spegel som egts af Emelie lögqvist och ett divanbord som prydt Jenny Linds törmak. Hr O. har köpt dessa möbler ör rampris, ty han är alls icke någon vurm it kuriositeter. Han är sjelt i ett fall en euriositet, eller rättare sagdt han är en vurm. Imedan han köpt en sådan massa af hus, så uljer deraf att han för dessa köp måst utda en ofantlig mängd reverser, dels till äljaren dels till inteckningshatvarne. I den nån husen blifvit af honom försålda — ty!.