Göteborgsposten – 21 november 1866, sida 1

For — 2—2 —nssg;333nnn3 — nationerna redan anskaffat ändå fruktansvärda re skjutvapen, och så stå vi der återigen mec löråldrade vapen! Det är häri som de sm? sstaternas vanmakt ligger. När de väl mec uppoffringen af sina krafter äro färdiga, så blif va de åter snart ofärdiga. Men allt detta lönar ej mödan att tale om för de försvarsväsens-organisatörer, hvilka af sjelfklokhet törblindade, med slapp hanc fatta det oladdade tändnålsgeväret, och anta gande en martialisk position — framför salongs spegeln, se sin egen bild deri och hänryckta utropa: a, just så skall en krigare se ut! Ja väl, en fredlig krigare, som efter några timmars vapenlek makligt hvilar upp sig i tofflor och vadderad nattrock på den mjuka soffan, och ifall vädret varit regnigt, dricker fläderth, för att härva den ädragna snufvan. Då jag hör denna klass af krigareämnen orda om deras blifvande storverk med tändnålsgeväret, ifall krigstrumpeten en gång skulle ujuda, så erinrar jag mig lifligt den oöfverträlflige jagthistorieberättaren Berling i Upsala beskrifning på sina begge mössors undergörande kralt: go herrar-, sade han, när haren får se den mössan, så skälsver han i hvarenda led, och den mössan skjuter sjelt. I ett föregående bref omtalte jag, att i nordvestra hörnet af Carl XIII:s torg pågår grundgräfning för uppförandet af en atelierbyggnad, som bekostas af ett bolag. Bitallet till denna byggnads uppförande lemnade K. M:t redan för längesedan, och omtaltes då i tidningarne. Ingen, och allraminst stadsfullmäktige, reflekterade dertill, att denna bygg: nad kunde för torget blifva vanprydlig. Först nu, sedan en hop ståtliga träd blifvit nedfällda, sedan bolaget uppgjort kontrakt med byggmästaren, sedan arbetet börjat, blefvo stadsfullmäktige väckta af hr Hierta, som sjelf kort förut blifvit väckt, och nu är man försänkt i begrundande om huru byggnadsarbetet skall kunna förhindras. Detta problem blir ganska kinkigt att lösa, ty staden eger ingen dispositionsrätt öfver Carl XIII:s torg; det är ett regale från den tid det utgjorde kungsträdgård; öfver det eger konungen ensamt att förfoga, och staden bekostar ej ens torgets underhåll. IIela tilldrag Asen — förutsatt att byggnaden blir vanprydlig för torget — är betecknande för stadsiwl näkages vorkoomhet. Det enklaste vore, att rimnde fullmäktige er bjödo atelierbyggnadsboisget en annan lämplig tomt af de många, som staden eger, och ersatte bolaget och byggmästaren för deras utgifter å den tomt, som skall afträdas. Förfara icke stadsfullmäktige på sådant sätt, så är det sannolikt, att byggnaden blir uppförd och att konstnärerna i sin tur längre fram odödliggöra Stockholms hundramannaråd i en kolossal tafla eller fris, som kan blifva ganska komisk om teckningarne göras troget efter naturen. Alla upptänkliga åtgärder vidtagas, för atv älven Sverige skall blifva värdigt representeradt på verldsutställningen i Paris nästkommande år. Nationalmuseum skall kontribuera med sina vackraste konstalster, som af senare tiders inhemska konstnärer blifvit frambragta. Kongl. biblioteket skall lemna ett ganska stort antal unika och dyrbara verk, som utväljas af den utmärkte bokkännaren Klemming, och Vitterhets-, Historieoch Antiqvitetsakademien skall utvälja bland de under dess vård befintliga samlingar karakteristiska profstycken af forntidens vapen och redskap at sten, brons eller jern, äfvensom åtskilliga smycken o. m. dylikt. Från den s. k. lifrustkammaren afsändes äfven en dyrbar samling. Deribland vill Jag särskildt nämva Gustat I:s rustning — harnesk, hjelm, sköld m. m. — och samme konnngs paradhäst-mundering, allt tillverkadt af stål och inkrusteradt med guld; Carl X:s baner försedt med ett stort antal landskapsvapen och ett I ytterst sällsynt arbete; åtskilliga schabraker, eller täcken för kungliga personers kröningsbandhistar m. m. hvilka arbeten med säker-! het anses vara utförda i Sverige. Den enda! betänkligten, som härvid kan möta, är faran