Göteborgsposten – 21 november 1866, sida 1

somgåfvo henne. Mr Lester tog en bibel från dess plats. Han skulle ha vägrat att handla, om det kunnat medföra något godt, men han visste att det icke skulle göra det: lord Danes beslut var oryggligt. Mr Lester ansåg för öfrigt att ceromonien betydde föga: han åtminstone trodde henno tala sanning. — Det är blott en formalitet, hviskade han sakta; j darra ej så. I Hon vände sig om och blickade bakom sig undrande om det ej ännu fanns någon undflykt. Nej helt visst ingen! och der vid andra sidan af rummet stod Sophie beffloe. Om någonsin förtviflan lysto ur ihåliga ögon så gjorde den det nu ur lady Adelaides. Heart skulle hon fly undan? Fly undan? Nej icke härifrån. Med händer som skakade då de lyftades mot bibeln, med ord som qväfdes på hennes tunga, med kinder som åter antogo dödens färg aflade hon, Adelaide Errol, den högtidliga eden inför himlen att hon hvarken igenkänt kapten Dane eller hans motståndare, Och lord Dances misstankar om hennes sanningsenlighet och hvar och en annans misstankar, ifall några sådane blifvit hysta, bragtes till tystnad — allas utom en individs, polissergeant Bents. VI. En annan sida af nattens historia. Richard Ravensbird hade emellertid då han återvände till Danesheld mött Herbert Dance. Denne gentleman var