Göteborgsposten – 17 november 1866, sida 1

I mast gilvas da capo. Förtretad öfver alla de 1 kommissioner, göromål m. m., hvarmed han i vIsin nuvarande tjenst dagligen och stundligen i lär öfverhopad, tattar han ett raskt beslut att iflytta samt egna sina naturanlag åt det lölinande vaktmästareyrket, och utbrister dervid: Den tjugosjerdek randas snart — Hurrahl Då skal a: oe esa Och luft i luckan — det är klart — Som når till himmels höjd! I Rådstwn får jag lön på stat Och vaktar Råd och Magistrat, Så hvarje menska skall bli flat, Ja, obegripligt flat! Om aftnarne det går så bra Hos Rohde ha kontroll, Och vakta på mysterierna I W. 6 och hricol, På bröllop springa kring med fat Och bjuda Sherry och Muskat, Så sjelfva presten skall bli flat, Ja, obegripligt flat. Jag går med notifikation Om barndop och om död — Från Redbergslid till Långa Bron, För allt är jag ett stöd... Förutan mig blir ingen stat, Och allt jag gör så delikat, Att sjelfva Johnson skall bli flat, Ja, obegripligt flat. Trots fria räntan samlar jag Diverse tusen sen .... Blir vald till riksdagsman en dag I första kammaren. — Der för jag ut mang hjeltedat Och håller sen så mycket prat, Att hela Sverige skall bli flat, Ja, obegripligt flat. Men om nu allt det der ej går, En skön id jag fått: Jag sätter upp en stadsbudskår Af — vackra flickor blott. Och uniformen ackurat Så brokig blir som sillsalat.... Och nog skall Sörensen bli flat, Ja, obegripligt flat. Ett af hr Ullberg komponeradt dansdivertissement kalladt ÅPas des Matelots har blitvit lifligt applåderadt och förtjenar det är ven. Det är en lika lyckligt tänkt som karakkeristisk id att låta en gammal sjöbuss bilda medelpunkten till den täcka gruppea af ystra skeppsgossar, hvilkas resp. partier särdeles lyckadt återges af m:llerna Carlsson, Sandberg. Rosendahl och Ericsson. Priset tager dock hr Ullberg sjelf tör den utmärkta smidighet och komiska kraft, hvarmed han utför sitt parti Hr U. som här öppnat ett dansinstitut borde med all säkerhet kunna påräkna ett stort antal elever, då han, elev af den gamle -mästaren A. Selinder, i sitt fack besitter lika mycken teoretisk bildning som praktisk skicklighet. Danska tidningar varnade för någon tid sedan för en i handeln förekommande toilettartikel, parfymbevarare i form af gröna och violetta drufklasar, hvilka befunnits vara ötverdragna med en mycket giftig substans. Dylika drufklasar äro äfven förbjudna till tör säljning i Köpenhamn. Vi omnämna detta, ( då vi äfven här sett dylika förekomma i havdeln och då hvar och en lätt torde inse huru lätt desamma, hvilka till illusion likna den läckra sydfrukten, kunna falla i händerna på någon af småherrskapet hvilken derigenow lätt skulle kunna äta sig till döden, till stor sorg för ömma föräldrar och anförvandter. : Tidningarne ha omtalat, att natten mellan sistl. Måndag och Tisdag ett större stjernregn förmärktes å firmamentet. Vi som vid den sÖ tiden på dygnet njöto rättfärdighetens sömn. voro alldeles icke i tillfälle att lakttaga detta intressanta fenomen, vi måste i detta hänseende hylla auktoritetstrosprincipen på samma ! gång vi äro frestade att antaga detta fenomen som ett betydelsetullt omen för hvarje ! efter vedermäle af den välsignelserika nåden ! på allerhögsta ort trängtande hederlig med! borgare, som vid det laget snarkade så att nattmössan dansade polketta på hutvudkudden. Ett annat, mindre naturligt och betydligt mindre oskadligt stjernregn, kunde iakttagas ; sistl. Söndag på attonen, då ett litet kotteri 1 af 3 personer, 2 mansoch 1 qvins-, samtlige 1 ullbörande den bättre klädda klassen, hvilka, 6 då de råkade inom vår observationsster, syn5 tes kommande från Lilla Bommen och pasti sera Östra Hamngatan upplöre bortåt Nya k Teatern, oupphörligt uppsläppande små rake, ter, hvilka, spridande ett vackert blått sken, P räsande nedföllo än här och än der bland de 4 på Söndagsaftonen talrika promenerande. Vid se örsta påseendet kan väl detta tyckas vara ett le emligen oskyldigt skämt, men man må bek inna, hvilka oberäkneliga olyckor, som kunna å ippstå genom ett dylikt skämt. Icke nog ned sjeltva eldfaran, ty dessa lustraketer tiga tillräckligt högt, för att t. ex. i våra! h örstäder kunna antända taken å trähusbyggk.