Göteborgsposten – 16 november 1866, sida 2

sverlemuades tll hr 5. ett prydligt album, innehälande lotografiporträtter af stftets eforus och lärove:ets nuvarande och närmast föregående inspektor, amt af alla de lärare, hvilka nu v d läroverket tjenstra. Förhållandena i Lappland. I eu bref lelgilvet Illustr. Tidn., läses bl. a.: Allt står icke der i Lappland) ännu så till som det bör. Nybysgarnea ilja ej upphöra att förfölja lapparne: de härja skogarne, tända eld på dem endast för aw förstöra betet ör renarne och hetsa hundar på boskapen, då den commer om vårarne, så att de arma djuren bli så skrämda att de fly öfver hälien till nyska och norska Lappmarkerna, hvarigenom de svenska förlora dem. De törirra sig i skogarne, störta af trötthet, bryta benen af sig och ligga och dö af svält. Deras små stackars ungar dela samma öde. När man tänker sig grymheten att så förfölja oskyldiga, fredliga, fromma och vackra djur, hela familjens enda bergning och underhåll, ryser man att menniskan kan vara så elak, och detta för att ej vilja inhägna sin nyodling, då det finnes skog, utan hellre tänder eld på den och låter de biända stammarne stå qvar, som ett minne af 19:de seklets civilisation och till evärdelig skam för myndigheternas slapphet ... Nu har den goda, den sjelfuppoffrande Maria Mattsdotter, under nybyggarnes grymma hotelser, ånyo begifvit sig till Stockholm, öfverlemnande sin sak uti den starkes hand, som beskyddade henne förra gången (då hon bonfoll om skolors inrättande blund lapparne), för att åter af konung och foik begära skydd och frid åt sin fädernebygd. Också lapparne äro ju svenska und: roäter: för dem galler äfven Sveriges lag. Smaplock från utlandet. H. C. Andorsen, som nu åter har uppslagit sina bopalar i Köpenhamn, har som ett minne från sitt vistande i Holland fått sig tillsänd en versifierad öfversättning af sagan om Den fule ankungen, utförd af detta lands berömdaste diktare J. J. L. Ten Kate, som redan förut särdeles lyckligt öfversatt flera andra stycken af Eveutyrens berömde författare. — Rossini har nyligen afslutat en komposition, som han kallat Patriotisk hymn, helgad det tappra franska solket. Under partituret har den gamle mästaren med kokett blygsamhet satt följande ord. Excusez du peu!. Den berömde violinisten Joachim säges nu på allvar ha beslutat sig för att lemna Hannover och bosätta sig i Berlin. — Ett musiksällskap, Die Gesellschaft der Musikfreunde in Wien har för afsigt att inbjuda Hector Berlioz från Paris för au personligen dirigera bans egen berömda kantat Lu damnation de Fäaust. — Fru Linda ROSke-Lunad har erhållit engagement som sförsta dramatiska sängerska vid operan i Bremen. — BEranger, Frankrikes beromdaste diktare, ligger som bekant begrasven vid siu vän, medlemmen af Deputeradekammaren Manuel, på Pere Lachaise i Paris. Hittills har diktarens graf icke varit försedd med några igenkänningstecken, men nu har en slägting till honom gått. i författning om insättande af en bronsmedaljong af diktaren i Manuels grafvård. — På det hus i Dässeldorf der Heinrich Heine föddes kommer att i likhet med hvad redan skett i Frankfuri a, M. a Ludvig Börnes födelsehus uppsättas en votivtafla. — Richard Wagner har under denna sommar utarbetat andra akten till Meistersinger? och har nu börjat på med den tredje. Man hoppas att operan redan i år skall kunna bli fullbordad. — I hufvudstaden Mexiko gör en af Barnum Linventerad och patenterad sångerska Angelina Peralta stormande lycka. Genom användandet af alla det fulländade puffsystemets konstgrepp har publiken blifvit till den grad bearbetad, att vid uppträdandet af denna nya Pattiv i operan Somnambula parterrplatserna betaltes med 10 piaster (56 fres) och logerna med 110 piaster. Hela den yngre manliga befolkningen i Mexiko har råkat i eld och lågor, och allraminst ett dolkstygu kan den vänta sig som vågar betvifla sångerskans förträfflighet. Atskilliga kallblodiga konstkännare hviska dock sig emellan, att 4la diva Peralta icke är annat än en betänklig medelmåtta. — Adelina och Carlota Pattis svåger, den beryktade jmpressarion Max Strakosch, öppnade nyligen i Nev-Lork en stor operaoch konsertsalong, hvilken på programmerna utbasunades på ett sätt hvilket sålunda återgifves i en utländskt musiktidning: Församleng hit, mina herrar och damer, här sen I den berömda Mathilda Plodowska. Hon har uppträdt på alla möjliga och omöjliga teatrar; hon är hemma öfverallt (utom i sången). Här kan Isen det märkvärdiga naturfenomentet Frida de Gebele, den briljanta artisten; här är vidare den åverldsberömda basisten Carl Tormes, den ännu märkvärdigare tenoren Guiseype Limperti, som sjungit i Rom, Wien, Neapel, Turin och Petersburg och som endast och allenasi kommit till Amerika för att ashjelpa ?ett djupt kändt behof4. Till slut kommer äfven den store pianisten och virtuosen Bernardus Böckelmann Åden berömde Thalbergs samtida! — Hr Sirekosch synes blifva i den tron att han istället för en trupp af artister drager omkring med ett menageri; det tyckes vara honom likgiltigt antingen han har en konstuär eller en häst mod ullhår att rekommendera.