at för Södra teatern härstädes, utmärker sie äger D. N., genom pikanta och lustiga uppräden, ofta qvick dialog samt en karakteistisk och rolig musik. Misiken spelar dock mn så ringa roll i förhållande till hibretton, att nan tycker att vaudeville vore en riktigare itel än operett. Ett giftermål, som två äl kande gerna vilja ingå, men flickans fader — ett bretagniskt turhufvud — satt sig i sinnet att förhindra, bildar kärnpunkten i inrigen. Omkring dessa trenne hutvudpersoner öra sig några bifigurer, hvilka fylla och lifva aflan. Stycket är utomordentligt roligt och ;orde stormande lycka. Skådespelare-persosalen bidrog våsentligt härtill, sardeles hrr raegerström, Bergström och Warberg. Den sistnämnde jemte orkesterantöraren hr de Wahl nropades. Eesan till Uhina kommer etter Il sannolikhet att förskaffa Södra teatern nänga fulla hus. — Angående förberedelserna till operan Ålrikanskans gitvande å Kongl. stora teaern berättar D. N. fosjande: Operan AIlmkanskens uppsättning på vår kungiga scen hör man icke sätlan omtalas med en hög zrad af nyfikenhet; isynuerhet utgör den ryktbara artygsscenen och skeppsbrottet föremål för diskussioren. Och detta med rätta Denna scen tager teaerns alla resurser, alla teutermekanismens hjelpkälor, all dekoratörens tyndighet i anspråk — och liet dertill. Man har visserligen på flere af utland.ts cener och deribland i sjelfva Paris förenklat maskiveriet i denua effektscen, men naturligtvis på sjollva stfektens bekostnad. På vår kungliga scen ater, der nan städse med en omsorg, som blow alltför litet uppskattas af den i detta bänseonde vortiskämda teaerpubliken, uppsätter sina pjeser, kommer nu ifrågavarande scen att gilvas möjligast fullständigt med hänseende till den mekaniska utrustningen, hrarpa naturligtvis totaleffekten ytterat beror. Teatern framdllör i denna akt en tvär-genomskärning af ett på nafvot gående fartyg med dess salonger, däck och ackling och allt detta — hela denna massa, med derpå varande ölver 100 personer, skull försättas i en rörelse, liknande den som ett verkligt fartyg beskrifrer under färden på ett upprördt haf. Men ej nog härmed! Fartyget skall ätven i slutscenen förgås och slås i spillror. För att nu utföra allt detta äro, som sagdt, icke vanliga medel tillräckliga. Som något hvar torde sig halva bekant, finnes uuder det för publiken synliga teatergolfvet, ytterligare tvenna andra golf med rätt betydliga mellanrum. Alla dessa trenne golf atskaras i den storlek fartyget kommer att erhålla — och den blir icke ringa --, sammanbyggas med hvarandra och komma att bilda fartygets atomme. Men denna stomme måste i den betydelsefulla akten höjas ur sitt normala läge, och höjas hela 5!a In, d. v. 8. det vanliga teatergolfvet, för såvidt det tillhör fartyget, kommer aw ligga 512 aln högre ån vanligt och bilda däcket, det andra golfvet i ordningen intager det forras plats och bildar golf i fartygets salonger o. 2. v. Ensamt för att under mellanakten kunna verkställa denna höjning, hvilken med användande af handkraft antages skulle kräfva en balftimma, har man inköpt den af brukspatron C. W. Palmer på Forssvik vid Industriutställningen uppjatte 7 håstars-turbinen, hvilken kommer att tillföras vatten genom ett från närmaste brandposi inledt rör, och förmedelst hvilkens hjelp man hoppas på några få minuter kunna, verkställa nysnämnde arbete. Sjelfva planen till Åskeppsbyggeriet, såväl som till den ytterst komplicerade mekanik, förmedelst hvilken fartyget skall hållas i gungande rörelse o. 8. v. är uppgjord al en ung, med ovanliga mekaniska anlag utrustad maskinarbetare vid dramatiska teatern, vid namn Lindström, hvilken man på det sättet velat lemna tillfälle att uppöfva sina medfödda, stora anlag. Den unge mannens debut var, att konstruera qvarnen i Jolins Mjolnarfroken — en lofvande debut! — Fartygsmaskineriet med hvad dertill hörer, och med hvars forsärdigande man varit sysselsatt sedan Augusti, utföres helt och hållet under hr Lindströms ledning. Det är glädjande, såväl för Kongl. teaterns styrelse, som för teaterns nuvarande, utmärkt skicklige maskinmästare, hr Grundström, hvilken upptäckt och i ljuset framdragit denne unge man, ati de i honom möjligen kunna finna en hr Grundström värdig efterträdare, då den senare en gång af årens makt tvingas art lemna sin befattning, hvilken han redan inacbaft i Öfver 30 år. Men dertill fordras icke endast anlag, utan älven studier, och det torde kunna antagas, att Kongl. teaterdirektionen icke försumma att fullborda, hvad hr Grundström så vackert påbörjat, d. v. 8. drager försorg om, att den unge mannen erhåller den underbyggnad, hvilken ännu fattas honom, men med hvilken han i en framtid kan bilfva teatern af oberäknelig nytta. TR SSI