Göteborgsposten – 13 november 1866, sida 1

Göteborg d. 13 November 1866 Väderlekstelegram tör igår från kejserl. observatoriet i Paris förutspår frisk ostlig vind vid Helsingfors och hård vind vid Norges kuster. Dödsfall. Med djupt beklagande hafva vi att i dag meddela våra läsare den i flera asseenden sorgliga underrättelsen, att skalden och romanförfattaren, lektor Herman Bjursten slutat siua dagar. Med ett varmt sjudande blod och ett disharmoniskt inre, med en i dera atseenden mörk och dyster verldsåskådning, slets han ofta mellan de stridigaste känslor. Såsom dessa ett ögonblickets barn, var han mäktig af stundom stora ansatser som skald, utan att dock komma längre än i stigbyglarne på sin Pegasus. Hängifven de tankar, som vaknade till lif inom hans rika fantasi, älskade han dem med så stark förkärlek, att han led af att stundom finna dem ringaktade af andra. Sjelf ofta hänsynslös emot andra, var han dock, då det gällde hans tankar eller verk, ytterst ömtålig. Med en sådan ställning till sina samtida, hos hvilka det kritiska anlaget onekligen numera spelar en stor roll, var det tyvärr alltför naturligt, att han, som aldrig vann det erkännande, han sjelf både väntade sig och hoppades, skulle gripas af misstämning öfver verlden, och på detta sätt kanske småningom kom till tanken på det förtviflade beslut att sjelf förkorta sitt lif, hvilket han, under tjenstledighet tör sjuklighet vistande i Upsala, äfven uttörde, natten mellan sistl. Söndag och Måndag. Hos Bjursten fanns anlages till någonting högre, men en barnsligt naiv töreställning om sitt eget värde och deraf följande oförmåga at tillräckligt sträng sjelfkritik gjorde, att han aldrig förmådde höja sig öfver talangens krets upp till det verkliga snillets. Sällsamt nog, var han väl bekant med och älskade de genom harmoni och jemnmått så framträdande grekiska och romerska andarne, utan att någonsin kunna komma sjelf tili den klarhet och inre frid, som de i epikureisk gladlynthet eller stoisk sjelfförnekelse ansågo tör lifvets lycksalighet. C. J. L. Almqvist var väl den mest gåtfulla karakter — och likväl satte han sjelfva Homeros, det episka lugnets skald, högst af alla, läste och älskade honom mest. Herman Bjursten, eom föddes af prestföräldrar i Westergötland år 1825, började redan tidigt sin litterära verksamhet, såsom medarbetare i det at hr Sandvall då redigerade Jönköpiogsbladet, med ett par följetonger: Tvenne Systrar och Gyltas Grotta, hvilka båda senare omtryckts, den förra i Fin land. Med Sandvall flyttade hr Bjursten hit