Göteborgsposten – 13 november 1866, sida 1

inventorer, men att de amerikanska (Henry, Spencer, Rimington m. fl.) gått mest praktiskt tillväga, då de äfven gifvit sina patroner ett kopparskal, som bidrager till tätning baktill, hvarigenom den mekaniska tillställning, som behöfves för nämnda tätning, blir enklare och va aktigare, hvartill kommer, att patro nens kopparskal upptager den pipans krutkammare angripande krutslaggen och alltså bidrager till pipans konserverande, hvarjemte den bräckliga tändnålen med dess mekaniem kan undvaras och antändningen ske medelst slag af en hane. Kopparkladda patroner hafva ytterligare den fördel med sig, att, om ekotto skulle klicka, patronen lätt, såsom vi ofvan nämnt kan tagas ur pipan och ersättas med en ny, hvilker operation icke går så lätt för sig med tändnålsgevär der laddstocken vid sådana tillfällen skall skrufva lös och från mynningen införas i pipan; att geväre dervid måste antaga olika ställningar och röras i flera tempo, till förlust för hastighetsskjutningen och bajonettanfallet, inses lätt. Det återstår att nämna några ord om det 2. k. repetitionsgeväret (Henrys och Spencers); dermed me: nas ett sådant bakladdningsgevär, som, i likhet med en revolver, kan laddas med flera skott på en gång. Dessa gevär hafva naturligtvis den fördelen, att skjuts ningen af dessa skott går fortare, än om man skulle laddat hvart och ett af dem särskildt; men som älven dessa gevär äro konstruerade för kopparklädda patroner, så måste pipans bakända öppnas mellan hvarje skott för kopparhylsans bortskaffande samt åter tillslutas, hvarföre ej mycket vinnes i skjutbastighet, hvaremot dessa gevär bli tyngre och mera komplicerade, samt sålunda ej passande för liniesoldaten; hvar: till kommer att, om skotten i dylika gevär vid dei afgörande ögonblicket äro bortskjutna, laddningen äf. ven af endast ett skott går långsawmare, än med de bättre vanliga bakladdningsgevären.