Göteborgsposten – 10 november 1866, sida 1

nanda begråten en tor edert hjerta kar varelse, e en ljuflig aning om den himmelska friden ef-l! ter menniskolifvets härjande stormar? E Vi, hvilkas hela obehag af denna misan-tf tropi-ingjutande väderlek utgjorts af en mer eller mindre genomvåt lekamen, vi, hvilkas hela förlust på stormarnes ras i naturen måhända varit en gammal hatt, som långt förel! detta gått sin upplösning till mötes, vi, hvilka icke djerfts anförtro våra lif åt vett rankigt skepp på böljan utan flagg, vi bereda oss nu som bäst till begåendet af en af våra na-l tionalfester, ty i dag ha vi Mårtens Gås. f En gås f Med krås Och sås f Gunås 1 Ej fås! sjöng en gång en melankolisk student i Up-J sala den aftonen, då han på sin ensliga kam-J; mare på långt håll vädrade de läckra, brunhyade gåsstekarne, med hvilka hans med bättre kassa eller mera krita begåfvade kamrater då som bäst smorde sitt krås. Tyvärr, sådant är lifvet, att icke alla kunna få njuta af dess håfvor, och säkerligen kommer mången att i afton instämma i den vemodige studentens klagan. De lyckliga åter, hvilka ha lika lätt att förskaffa sig en gås som en tidningsredaktör har att få tag i en anka, skola återigen, då de med gastronomiskt välbebag slicka sig om läpparne efter sista betan af den läckra sågeln, säkerligen utbrista i ett äkta, genuint 142 De å grufveli godt me gås! Men låtom oss lemna gässen åt sitt öde och istället vända våra blickar åt veckans mera intressanta företeelser. En af de vackraste och i all sin enkelhet värdigaste minnesfester, som här någonsin firats, var obestridligen den som af Göteborgs Vitterhetsoch Vetenskaps-samhälle sistl. Lördag anordnats öfver Fredrika Bremer. Våra tidningar ha redan egnat sin tacksamhetstribut åt det synnerligen lyckliga sått, hvarpå minnestalaren, postdirektör Georg Ameen, löste sin uppgift, och vi kunna söljaktligen ingenting dertill ha att tillägga, om icke det, att talarens högeligen intresserade auditorium stannade till honom i en dubbel förbindelse, nemligen icke allenast för den talangfulla och med tilldragande pietet skrifna minnesteckningen, utan äfven för det klara och tydliga sätt, hvarpå densamma föredrogs, så att den öfverallt i salen, liksom äfven på läktaren, väl kunde uppfattas. Vi kunna vidare omnämna, att talarestolen var ställd i en verklig lund af letvande växter, smakfullt anordnad i salens fond. De vackra verser, som d:r J. Biörklund, med vanlig talang och finess i uppfattningen, för tillsället sammanskrifvit, uffördes i sin helhet förtjenstfullt, ehnru vi utan tvekan tillerkänna priset åt det hänförande sätt, hvarpå diktarens maka på den älskliga melodien: ÅI rosens doft, föredrog de stanzer, hvari den bortgångna ädla och varmhjertade författarinnans bild i rena och träffande drag stråla oss till mötes. Denna fest, hvilken, vare sig af rent intresse hos allmänheten eller helt enkelt derföre, att det var en — gratistillställning, lockat ett så stort antal åhörare af båda könen, att många måste vända om med oförrättadt ärende, lemnade jemväl ett nytt bevis på en, inom ett så framstående samhälle som Göteborg är och vill vara, nästan oursäktlig brist, den på en vacker och tidens fordringar vär dig sal, tillräckligt stor att inrymma ett auditorium om 1 å 2,000 personer, ett antal, hvartill man inom några år väl torde kunna anslå dem, hvilka vid dylika tillfällen skulle kunna och vilja infinna sig. Den haltva million, som ligger placerad i vår granna Börsbyggnad, skulle säkerligen ha gifvit bättre ränta än den nu gör, om vederbörande vid densammas anläggande sett något längre in i framtiden och i främsta rummet der förlagt en Göteborgs samhälle värdig och tramför allt tillräckligt rymlig solennitetssal. Afven för invigningen af Realgymnasii nya skolhus ha tidningarne utförligt redogjort, så att jemväl i detta hänseende ingen efterskörd är för krönikeskrifvaren att göra. Vil skatta emellertid både lärjungarne och. lärarne lyckliga, som inom så kort tid fått sig eget tak öfver hufvudet. I de nya, luftiga lärosalarne, under afhållna, skickliga och nitiska lärares ledning, med oinskränkt tillgång till lekplatser sådana som exercisheden, böra de glada piltarne gå ganska angenäma dagar till mötes, böra de känna sig lifvade att, om möjligt, med fördubblad flit fortgå på den bana der kunskap och bildning, medborgares aktning och förtroende, äro mål för hvarje redlig sträfvan. Ehuru byggnaden hvarken till det yttre eller inre ännu är fullt färdig, hade man dock påskyndat möjligheten af densammas invigning på d. 6 November, Gustaf Adolfsdagen, en i alla hänseenden dertill lämplig dag, icke minst derföre, att vår stads historia är så innerligt förbunden med den store konnngens Dm —— t:— — ———0