Göteborgsposten – 10 november 1866, sida 1

soner ur sjeltva arbetsklassen. Komme mästare och arbetsgifvare en gång för alla öfverens om att allvarligen förehålla de skriklystna öfvermagarne det störande och opasssande i ett dylikt uppförande, skulle man snart vara detsamma qvitt. Mången kan anse det som en obetydlighet, kan resonnera så här: Låt ungdomen rasa en smula, det ligger ingenting ondt i det; men erfarenheten gifver i detta fall vid handen, att vid större tolksamlingar gsnska allvarsamma tumult haft sin enda rot just i de små och halfvuxna pynarnes begär att ställa till buller och oreda. Hvad beträffar statyns illumination, beklaga vi att sparsamheten hos vederbörande icke tillåter anbringandet af den stora gaslågsbågen öfver sjelfva statyn, hvarigenom denna, hvilket dock torde vara hufvudsaken. blir upplyst, hvilket nu icke är fallet och hvarigenom den i öfrigt lika vackra som smakfulla belysningen nästan totalt förlorar sin effekt. Ty man måste väl medge, att hufvudpunkten på taflan är Fogelbergs mästerverk, konungens bildstod, icke — fotställningen. I händelse man skulle hysa någon tvekan om hvar medlen till denna fördyrade illumination lämpligast bör tagas, skulle vi vilja föreslå festivitetskassan. Det kunde ju vara både lämpligt och passande att någon gång äfven den icke minst skattedragande delen at befolkningen kunde ha någon glädje af den kassan. Skulle händelsen så vara att omkostnaderna för illuminationen, sådan den är, verkligen bestridas ur denna kassa, torde ett par hundrade riksdaler mer eller mindre i detta fall icke behöfva ha stort mera att betyda än — — — — — 0O — DDL——7 — — F —2W JA —— sallet är då det gäller att arrangera en nonplus-ultra fin middag för någon dyrbar medlem at konungahuset. Dir. Rodhe har under den förflutna vec kan alldeles icke behöft att gripa till Les Grisettes för att få sin salong fylld, och bifallet har ej heller varit mindre för det. Vi äro derföre ötvertygade om, att den raske och nitiske direktören skall lyssna till de varnande röster, som inom pressen höjts mot uppförandet af dylika produkter, hvilka måhända någon tid skola törmå att rikta hans kassa, men bestämdt aldrig kunna bidraga till att höja hans teaters anseende, och detta är väl ändå hufvudsumman för en värdig konstens öfversteprest i Thalias tempel. Våra offentliga nöjen äro för öfrigt sig temligen lika. Soirges modernes fortfara att hålla sig uppe i publikens bevågenhet och förtjena det äfven, icke allenast för det goda samspelet, utan äfven för den omvexling exekutörerna veta att gifva åt programmerna. I afton, då, som bekant, cigarrrökning är tillåten, bjudes man t. ex. på idel nya saker för veckan, såsom ouvertyrerna till Muntra Fruarne, af Nicolai, och VYelva, af Reissiger, potpourri ur Traviata, af Verdi, Faust, af Gounod och Chopins melodier, af Kummer, Vårtoner, vals af Urjmali m. m. Improvisatören Petersen har vid Skeppsbron N:o 1 efterträdts af Åthe American Nigger Singers, hvilka, veritabla eller artificiella, vi ännu icke haft tillfälle att åhöra. Man har emellertid redan hittat på ett namn för dessa herrars föreställningar. De kallas nemligen — Soirees noires. Vi veta icke om iatägten å dessa soiråer är god eller motsatsen. I senare fallet torde väl den Vallra kristligaste ministrelen eller direktören sjelt snart nog bli i tillfälle att i likhet med en viss teaterdirektör i landsorten uppföra Solo de Concours, Ravinas motiv i anglo-amerikansk omarbetning. Man har till förökande af vår pekoraliesamling förärat oss ett opus, hvilket torde kunna räknas som ett praktexemplar i sitt slag, och som vi derföre icke vilja undanhålla våra läsare. Det är ett betyg, utfärdadt af ö en landthandlare i orten åt ett hans biträde, hvilket vid sista flyttningstiden lemnade hans tjenst, och lyder sålunda: Som kryddkramhandlande-ynglingen N. N. från N. N:s socken hrarit hos mig undertecknad arrgasherad sedan d. 14 Juni förl. år, för att inhemta kunskapers inbringande i Handelns speciella fackförbållanderna; men nu kommer att hos mig upphöra med denna sin fruktbärande lärtid på grund af sitt häftiga lynnes specifika beskaffenhet och obevekliga homör, fastän den tidsperiod som kontraktett om hans lärotid, hvilket enligt gällande författningars lagenliga kraft med hanses fader Herr N. N. upprättat, tilländalupit och lydande detta fasta dokument på 2:ne års tidslopp, räknadt från ofvannämnde dato till samma dag nestkommande år, så får jag i sanningens obestridliga namn, lemna honom det föga konträra vitsordet, att han väll hvarit läraktig och visatt rekommenderande fallenhet för Handelns konkurenser, och i öfrigt, mig vetterligen, icke begagnat sig af tillfällena att falskeligen handla med den ene och andre, såsom somliga för sed hafva — utan skickat sig troget och nyktert, men som hans inkapabla lynnes häftighet brutit kontraktets fastighet, må han i Guds namn afflyttad varda — önskandes honom lyckans välsignelser på sina nya förehafvanden! — da d. 27 Okt. 1865. N. N. Måtte ynglingen med det obevekliga homöret icke låtit sitt -inkapabla lynnes häftighet ha kommit honom förgäta att draga rätt nytta af den fruktbärande lärtid han