Göteborgsposten – 9 november 1866, sida 1

bullret kommit att samlas der nere, — hvad betyder allt detta? Hvad har Ravensbird gjort? — Bry er ej derom, moder. Han skall icke vidare störa freden i slottet. Jag har afskedat honom. — Afskedat Ravensbird? — Den gemene slyngeln! utbröt kaptenen, som ej i ringaste mån kunde beherrska sin vrede. — Men hvad hade han gjort? — Han försökte att bedraga mig med lögner, och då jag ville aftvinga honom motivet till hans nedrighet, så — men, jag kan icke fortsätta med detta, jag blir allt för ursinnig, afbröt sig kaptenen. Han vände om och gick tillbaka till sitt rum igen, lemnande lady Dane och Adelaide göra hvilka gissningar de behagade. Mr Richard Ravensbird värdigades ej att gifva någon tydligare förklaring än hans herre gjort, och passerade förbi de undrande tjenarne och genom korridoren som förut blifvit omnämnd. Han yttrade ej ett ord; ansigtet var krithvitt och nisborrarne arbetade. Blott då han vände sig mot porten såg han sig om och bad en af betjenterna samla ihop hans kläder och öfriga saker samt sända dem efter honom till värdshuset Sailors Rest. Nu ankom Sophie och begärde förklaring, men Ravensbird vinkade henne att gå sin väg. Med sitt köns ihärdighet fattade hon tag i honom, men Ravensbird ryckte sig lös i det han sade, att hon följande dag skulle få höra af honom. Något annat svar kunde hon ej erhålla af honom, oaktadt