Göteborgsposten – 9 november 1866, sida 1

skim3 JO OS har inga andra naturliga anlag för en stor industri, än sitt förråd på kol och jern. Nästan alla andra råämnen, som det bearbetar, komma till detsamma långväga ifrån. Det inför mycket af sin ull, det mesta af sitt lin, all sin bomull och allt sitt silke. Dess jernbanor och ångbåtar äro gjorda af jern och drifvas med kol. Kol är de stora fabrikernas dagliga bröd; jern är en af Englands hufvudutförselartiklar. Det är just specielt Englands maskinarbeten, hvari det öfverträffar andra nationer; dess maskiner är det som producerar dess vigtiga väfda artiklar, och det jern hvaraf maskinerna äro förfärdigade vinnes, smältes, gjutes, hamras och förarbetas medelst kol och ånga, hvilken frambringas af kolen. Man antager, att åtminstone hälften af de i Storbritannien vunna kolen förbrukas af de olika grenarne at dess jernidustri. Om man nu fasthåller dessa fakta, skall man lätt inse, att lifsfrågan för Englands rikedom, tramåtskridande och storhet, måste vara: rär dess kolförråd outtömligt, och om det icke är det, huru länge skall det hålla ut? Javons sätter oss i stånd att besvara dessa frågor. Detta förråd är långt ifrån att vara outtömligt, det håller på att tömmas, och om, såsom nu är fallet, kolförbrukningen år från år ökas, skall det blott kunna hålla ut i hundrade år. De geologiska kunskaperna äro nu så stora, och hvad man skulle kalla de britiska öarnes underjordiska uppmätning, företagen så fullständigt, att man med temlig säkerhet känner dels utsträckningen och mäktigheten af koldistrikterna, dels möjligheten af att bearbeta dem, dels den kolmängd, som årligen bringas i dagen och förbrukas. Storbritanniens hela kolförråd till ett djup af 4,000 fot, anslås till 80,000 mill. tons (å 2,000 skälp.). Den ärliga förbrukningen är 1860 var 80 millioner wons. Enligt denna uppskattning skulle kolen räcka ännu i 1,000 år. Men förbrukningen är 1 stadig tillväxt; den stiger 3, proc. årligen och skall år 1880 belöpa sig icke till 80 utan ull 160 mill. tons, och om stigningen fortfar på samma sätt, skall hela förrådet af 80,000 mill. tons vara förbrukadt före år 1960. Ja, denna tidpunkt skall måhända ännu tidigare nås, ty beräkningen innefattar alla kol till ett djup af 4,000 fot, och hittills har man icke upptagit kol från större djup än 2,500 fot. Det är icke heller troligt, att om man äfven kunde bearbeta kolgrufvor till ett djup at 4,000 tot, detta då skulle kunna löna sig. Det är emellertid naturligt att engelska kolförrådet icke skall blifva förbrukadt i loppet af denna period. Det är fullkomligt tydligt att det nuvarande förhållandet med kolförbrukningens stigande icke kan fortfara. Med hvarje år måste man gå djupare ned för att skaffa kolen i dagen; men att gå djupare ned, det är att använda större utgifter på arbete, maskineri, ventilation, vattenupptordring 0. s. v, Större djup betyder derföre ett ökadt pris på kolen och denna prisförhöjning måste inskränka förbrukningen. Men det är just denna förestående prisförhöjning och icke det att kolförrådet en gång skall taga slut, som utgör faran. Ty pristörhöjningen skall inskränka Englands framsteg och beröfva det less särskilda fördelar samt dess industriella ösfverlägsenhet. En mycket kort tid kan förika priset på maskinkol och smältkol till dubvelt. Men nu förbrukar ett spinneri af vanig storlek för sin ångkraft 80 tons kol i veckan; detta utgör efter 5 sh. pr ton 1,000 e om året; efter 10 sh. deremot 2,000 Å. Men bomullsspinneriet är fullt af maskiner ch ett vigtigt moment i omkostnaderna för lessa maskiner äro de kol som åtgå till smälting och förarbetande af det jern, hvaraf makinerna äro förfärdigade. Jernbanorna, som öra kol till fabriken och kaliko och garn till RR RR RR RR RR CW——