Göteborgsposten – 7 november 1866, sida 1

att bevaka, nominelt sträckande sig en engelsk mil framåt men i verkligheten vida mindre! Deras vandringar vorså bestämda — eller borde ha varit det — att de i ett viss ögonblick möttes på gränsen af sina distrikter, utbytte er nick till tecken att allt stod rätt till och derefter vände till baka igen. Malicen påstod dock att de ibland dröjde i hvarandras sällskap vid dessa mötesplatser, att de hade blifvit sedda tända sina pipor, framtaga svarta buteljer u hal i klipporna och med ett ord tillbringa en treflig stund Öfveruppsyningsmannen hörde ryktet och sade, att de blot skulle lata honom beträda dem en gång med något sådant En sorglig händelse hade timat en vecka förut på stran. den. Mannen på denna del af den bevakade sträckan hade såsom man förmodade, satt sig ned och fallit i sömn, hvar efter flodvattnet öfverraskat honom och fört honom ut i1 hafvet. Kroppen kastades nästa dag i land och en insamling gjordes nu för hustrun och barnen. Lord Dane satte först sitt namn derpå med en gåfva af fem pund sterling. Nästa summa på listan var tjugofem pund. Den var betecknad med initialen H. och man förmodade (detta med rätta) att gåfvan kom från Harry Dane, som icke öppet ville anteckna sig för en större summa än fadren. Medan Ravensbird stod och såg ned kom den kustvakt som hade tjenstgöring långsamt omkring udden et litet stycke längre upp, hvarest klipporna sköto ut och bortskymde utsigten åt detta håll. Ravensbird väntade tills han var under honom och ropade nu till mannen. — Är det ni, Mitchel.