Göteborgsposten – 6 november 1866, sida 2

— Jag trodde att ni gått bort! utropade lady Adelaide. Jag är senare än jag bort vara, svarade han. Jag har sett efter några papper, som jag vill att Moncton skall medtaga till Amerika åt mig. — Jar tänkte att din vän skulle göra oss ett besök i dag, Harry, anmärkte lady Dane. — Han kommer imorgon i stället. Skepparen finner att han icke kan gå till sjös förrän imorgon afton. Moncton stannar således ännu en dag här. Farväl, Adelaide. — Mycket nöje i afton svarade hon, i det hon för ett ögonblick lät sin hand hvila i hans. Just i detta ögonblick tillkännagaf hofmästaren att middagen var färdig. Kapten Dane bjöd Adelaide sin arm. — Jag har slutligen fått någon belöning för det jag dröjde sä länge, yttrade han i det han förde henne ur rummet efter mr Lester och lady Dane. — En skön belöning! sade hon gäckande i det hon med ett skratt kastade hufvudet bakut. — En ljuf belöning. halfhviskade han i hennes öra. — Adelaide, tillade han passioneradt, att på detta sätt ha er vid min arm, ehuru det blott är för en minut, skall komma mig att darra af sällhet hela aftonen. (Forts.)