Göteborgsposten – 6 november 1866, sida 2

— detta parti bar uttalat sig bögt till förmån för en allians, som det städse byllat och i hvilken det finner ett mäkttgt medel att uppnå sitt ändamål. Detta partis råd gåfvo utslaget hos kejsar Alexander: en förklaring i Journal de S och tomma förbehåll i afseende regenthusen voro de enda efrergifi Stöter Ryssland vid utförandet af sina planer i Orienten pa något annat motstånd, än turkarnes, så biträdes det af Preussen, Hindrar någon inblandning utifrån Preussens assimileringsverk i norra Tyskland oller den redan påbörjade absorberingen at de norr om Main belägna landsdelarne, kan Preussen räkna på Rysslands väpnade biståud. Händelserna hafva således gifvit den grymmaste dementi åt alla de politiska beräkningar, som uttalade så lifliga önskningar för Preussen och inbillade sig, att denna äregiriga makts förstoring skall hafva till resultat, att resa ett oöfvervinnerligt bålverk mot Rysslands planer, Kriget förlopp visserligen enl. deras onskningar, Preussens förstoring hur i hänsyn till snabbet oc: utsträckning olverträffsat alla deras förväntningar, och nu är den omedelbara följden deraf befrämjal et ul et: nytt utvidgningsförsök af den ryska makten. Tillsdese måste man glömma historien och tillsluta ögonen, för att icke inse, att alliansen mellan Preussen och Ryssland är så logisk och för de båda hosfven så oumbärlig, att deras ömsesidiga förhållanden blott kan antaga en på sin höjd öfvergående köld. Den tid är ej mer, då suverånernas slägtskapsband bestämde folkens allianser: familjefördrag skulle nu vara omöjliga. Sådana abstrakta, politiska teorier, som den hel. alliansen skapade, skulle ej mera erbjuda något tillräckligt band. En allians ingås icke och erhåller hvarken kraft eller varaktighet, om den icke såsom grundval och sammanknytningsmedel har för sig något af löljande trenne vilkor: det gemensamma utförandet af ett verk af lika intresse; undertryckandet af en gemensam fiende; åtskilliga intreesen, hvilka kunna fullständigt tillfredsställa, utan att skada hvarandra. Den preussiskt-ryska alliansen tillfredsställer ej blot: ett af dessa iutressen, utan alla tillsammans. Preussen uch Ryssland hafva ett gemensamt vark att fullfölja: den polska nationalitetens tillintetgorande. Det ar Preussen, som haft tanken på Polens delning, hvars utförande det förbereder, hvars uppfyllande det påskyndat. Under det petersburgerkabinottet russificerar en del af polska befolkningen, german:serar Preussen den andra; det tvingar densamma att inträda i Nordtyska Förbundet, för att tillintetgöra sista spåren af det polska namnet. Det enda hindret för dessa alsigters fullständiga utförande är det stycke af Polen, som under det österrikiska herradömet bibehållit silt språk, sin religion och sina seder och bruk. Det vore sällsamt, om Österrike skulle, tvunget genom hotelsen om en krigsförklaring, nödgas lemna ifrån sig en del af Polen åt dem, som nu ångra, att de påtvungit det densamma. Men ej blott vid fullbordandet af deras gemensamma verk stöta Preussen och Ryssland på Österrike, utan äfven i fullföljandet af deras äregiriga planer. Hvem kan mot Ryssland forsvara Donaudalen och Donaus mynningar? Hvem kan snabbast och verksammast bispringa sultanen, om icke Österrike? Hvem kan genom sina rådslag, sitt inflytande, sitt stöd förhindra de tyska sydstaternas insnarjande? Hvem är Sachsens nödvändige allierade? Hvem har det så varmt önskade Böhmen i sina händer, om ej Österrike? Försvinner eller nedsjunker Österrike, skola Preussen och Ryssland dermed se det förnämsta hindret falla för uppfyllandet af sina planer. Kunna deras planer någonsin korsa hvarandra? Hvilka intressen har Preussen i Svarta Hafvet och Konstantinopel? Aldrig skall någon revolution i det turkiska riket kunna göra intrång på dess inflytande, dess handel eller industri. Har Ryssland något intresse af att motsätta sig Preussens afsigter på Tyskland? Det har försökt att genom giltermål skaffa sig inflytande i Tyskland. Hvad fördel har det deraf dragit? Har detta af Preussens bemödanden understödda inflytande bestämt Tyskland, att under Krimkriget taga parti för czaren? Är det icke bättre, att Tyskland är i Pieussens hand, emedan det, för att kunna förfoga deröfver, är tillräckligt att vara ense med berlinerkabinettet? Ingenting söndrar således Preussen från Ryssland. Allt bidrager till att förena dem. Om de hålla sig till hvarandra — skref nyligen en rysk statsman — kunna Preussen och Ryssland trotsa hela det öfriga Europa. Vi tro, att Preussen och Ryssland understödja hvarandra. De båda makternas sammangående har redan visat sig uti deras diplomatiska uppträdande. Man skall likväl icke stanna dervid. I hvarje fall ingifver detsamma de båda regeringarne en djerfhet, som man hittills ännu icke varit van att se hos dem. Ryssland vidtager i Nikolaiew rustningar, hvilka stå i föga öfverensstämmelse med pariserfördragets anda, om än icke dess bokstaf. Do ryska tidningarne fordra dagligen den af Ryssland förlorade Donaustrandens återgifvande. Vid Österrikes gränser sammandrager Ryssland betydliga truppmassor. Oupphorligt ertappar Österrike preussiska agenter i Böhmen, Mähren och Schlesien. Vid gränsen utöfva de preussiska tjenstemännen gentemot de österrikiska myndigheterna syetematiska trakasserier. De personer, ät hvilka Preussen anförtrott den högsta myndigheten i Sachsen, hafva till sachsarne esfterlemnat den afskadsbelsning, att de skulle, innan fem månader gått till ända, åter inträffa i Dresden, denna gång för att ej mera afresa. Det synes oss nödvändigt att hänvisa till dessa fakta. Innan de försöka ernå de resultater, på hvilka de hoppas genom sitt enande, bemöda sig kabinetterna i Berlin och Petersburg om, att fullständiga sin allians: de vilja se, om icke den innerlighet, som består mellan Preussen och Italien, kan fortvara efter kriget... Vi tro, att Europa genomgår en kris och att freden i Nikolsburg endast och allenast afslutat första perioden af densamma. Österrike har nu att möta alla dessa svårigheter, om man skulle begagna sig af desamma. Närmaste utvägen är en försoning med Ungern, för hvilken den nya utrikesministern v. Beust säges ifrigt sträfva. Ungerska riksdagen är inkallad till d. 19 d:s. Utnämnandet af en särskild ungersk minister har af regeringen förklarats boro på en förändring i programmet ang. de för Österrike och Ungern gemensamma angelägenheter, hvilket skall framställas genom ett utskott af 15 medlemmar, valda af riksdagen. Häraf gynes frames :t Petersburgpå de detroniserade erna till motpartiet.