Göteborgsposten – 6 november 1866, sida 1

id Smedjegatan. Ootebo sörärat landsmännens studentsamfund. Sedan nationens sångare på melodien: Stilla skuggor breda sig i qvällen utfört de tvenne första verserna af en för tillfället författad sång, intog prof. W. Swedelius, nationens nuvarande inspektor, katedern, som placerats framför ofvannämnda dekorationsgrupp, och skildrade med sin kända vältalighet och frimodighet den aflidnes väsende och verk i alla dess mångskiftande brancher, mellan hvilka han antydde det djupt liggande, allvarliga och innerliga sambandet i hela hans karakter, bildning och verldsåskådning, gifvande åhöraren sålunda i träffande konturer en fullständig och helgjuten bild af skämtaren, skalden, teologen, lutheranen och kyrkofadren, dervid han dock företrädesvis höll sig till Fahlerantz saderliga förhållande till ungdomen samt specielt Westmanlands och Dala stud. landskap, som med denna enkla minnesfest ville betyga hang minne sin sonliga djupa vördnad och innerliga erkänsla. Efter talets slut utförde sångarne trenne slutverser af den förenämnda sången, hvaraf tryckta exemplar kringdelades i den högtidsklädda församlingen. Brefstöld. Från Sundsvall skrifves d. 31 sistl. Okt: Ett i sitt slag sorgligt mål förevar inför härvarande rådhusrätt i Mändags, i det en 14-årig yngling, Oskar Oberg, hvilken sedan Februari månad detta år varit anställd som biträdande brefdragare vid härvarande postkontor, var tilltalad för förskingrande af bref. Sedan under en längre tid bref förkommit, dels sådane som varit adresserade till här boende personer, dels sådana som å postkontoret härstädes aflemnats för befordran, och misstankar slutligen uppstått emot den omnämnde gossen, var han nämnde dag inkallad intör domstol i närvaro af t. s. postmästaren Hallenberg och ordinarie brefdragaren Svedin samt fadren till gossen. Efter det upplysning vunnits att Oberg antagits som biträde af Svedin, som enligt sin instruktion från poststyrelsen dertill varit berättigad och om antagandet gjort anmälan till postmästaren, berättade Oberg att han ej börjat med tillgreppen af bref förr än på sommaren samt dermed fortfarit till dess han för ett par veckor sedan blef afskedad. Han hade blifvit anförtrodd sorteringen och utlemningen af sådana bref som skulle till adressuter, boende vester om torget. Sådana br. f som förefallit bonom innehålla penningar hade han undantagit och öppnat på afträdet å radhusgärden och der sönderrifvit och bortkastat dem efter att hafva tillegnat sig innehållet. Af dylika till honom för utbäring anförtrodda bref hade ungefär 40 blifvit öppnade och förstörda, och hade innehållet — om hvilket han i dess helhet ej kunde lemna någon närmare redogörelse — varierat s:ån 2 a 3 till 10 rdr samt en gång till närmare 30 rdr. Af inlemnade bref hade han likaledes tillegnat sig 20 a 30 stycken, och hade detta lyckats honom derigenom, att han varit anförtrodd brefstämplingen, hvarunder han i den låda hvari utgaende brefven förvarats, hade insmugit de bref, i hvilka han trott sig kunna finna något, och sedan vid utbäringen kommit i besittning af desamma. Denna senare industri, hvilken han ogeneradt utöfvat under postmästarens och biträdenas närvaro, hade Lan dock ej börjat med förr, än han fann att den förra utan uppseende lyckades. Totalsumman af de sålunda undansnillade penningbeloppen kunde han ej uppgifva, men det torde kunna antagas, att det ej varit mindre än c:a 2 å 300 rdr, hvilka han hufvudsakligust skall hafva användt till konfekt, vin och diverse småsaker samt till spektakelbesök för sig och andra pojkar. Gossen afgaf under strida tårar sin berättelse, som det syntes sanningsenligt och svårligen kunde man annat än beklaga och ömma för honom då han, enligt vår tanke, just tillfölje af att uppfylla skyldigheter och göromål vid postkontoret, som icke voro passande för hans ålder och ställning, kommit i den olyckliga srestelse, hvilken såväl hau som hans aktningsvärda föräldrar nu bittert få begräta. Atskilliga målsegare voro tillstades och då dessa äskade godtgörelse förklarade Svedin sig vilja i första hand lemna sådan för de bref som skolat utbäras; för de förkomna inlemnade brefvens innehåll ansåg postmästaren Hallenberg sig skyldig ansvara. Ransakningen uppsköts Gamla Wärend på verldsexpositionen i Paris. Efter hvad som förljudes, lärer, i skrifvelse från svenska centralkomitens ordf., hertigen af Östergötland, uppmaning afgåu till eharge daffaireg Hylten-Cavallius att af sina ethnologiska samlingar för Wärend öfverlåta ett urval till utställning vid verldsexpositionen i Paris. Ibland föremål, hvilka blifvit särskildt infordrade förekomma åtskilliga gammaldags redskap, såsom slända, spån-ten, budkafle, issläggor, ätta-klubba o. s. v.; musikaliska instrumenter, såsom vallhorn, bockhorn, krum-lur, stock-lur o. s. v.; hords-käril af olika slag, såsom stenkake-fat, glödkake-sat, sötmats-fat, fota-tat, grötbytta, smörbytta, smörkalk, ost-kar, trätallerk, träskedar 0. s v.; dryckeskäril af flerfaldig beskaffenhet, såsom aständ-kar, kannor, holkar, bullar, snipa-skålar, bägare, marbo-stopar, öl-stopar, öl-koppor o. s. v. Alla dessa saker, nvilka icke sällan förekomma i en ädel och rikt skulpterad stil samt belysa en egen sida af Wärends-folkets gamla odling, äro afsedda att intaga en plats i len afdelning vid verldsexpositionen, som bär namn Galerie de Vhistorie du travail och som har till änlamål. (icke blott att framvisa arbetets historia och utveckling inom hvarje land från de äldsta intill nyare tider, utan ock att bära vittne om de inom landet under förra tider rådande seder och bruk, Industrielt. Från Malmö skrifves: Undar henämning Malma vllefahrika Altiaohaolag4k har