Göteborgsposten – 2 november 1866, sida 2

id Wermlands reg. tlll kapt. löjtn. J. Alstermark, ch till lojtn. underlöjtn. E. A. Malmborg. Osäkerheten i Upsala. Justitiekansleen anlände i Lördags afton till Upsala, för att taga lärmare kännedom om de i staden och dess närhet enast timade händelserna, som der väckt en så allän oro. Tidn. Upsala för d. 30 Okt. innehåller ånyo 3 spalter om ytterligare föröfvade våldsbragder i och omkring Upsala, ur hvilka vi meddela följande: Då drängarne O. Andersson och C. G. Pettersson från komministersbostället Bärsta i Näs socken, på väg till staden med ett forlass i Fredags afton kl. half 6 passerade parken utefter gärdesgarden emellan Rosendalsgrinden och stadens grindstuga, kommo ur skogen trenne karlar emot dom, först blott en, som genom blåsning gaf tecken, och vid detsamma de tvenne andra, i fullt språng eftersättande deras åkdon, som kördes undan i starkaste fart, hvarigenom de undsluppo med blotta soskräckelsen. En uf stråtröfrarne var liten och undersättsig samt bar gråa kläder. Då tollfmannen Anders Ersson från Libbarbo i Wendels socken samma afton kl, 8 färdades vägen fram från staden, hade å skogen mellan Björklinge och Läby en mansperson anhållit att få åka med honom, hvilket A. Ersson beviljat. Mannen satte sig upp och de hade tillsammans färdats ett stycke väg, då A. Ersson märkte, att mannen trefvade högst misstänksamt i hans fickor. A. Ersson skuffade genast ned honom från åkdonet och fortsatte färden i full fart utan vidare äfventyr. Samma afton vid samma tid blefvo flera personer på Drottninggatan i staden ganska närgånget och oförsynt antastade al tvenne manspersoner, hvilka vid ena tillfället undgingo ett mot dem måttadt slag medelst flykt inpå hotellets gard, dit de genast eftersattes, men lyckades undkomma genom någon annan utgång. Då bröderna C. och F. Carlsson från Wessan, Tuna socken, i sällskap med 3:oe andra forbönder samma natt passerade allmänna landsvägen till staden blefvo de mellen Hof och Wallby anfallna af 5 karlar, hvaraf blott 2 hunno fram till Carlssönernas lass, som körde sist, innan dessa hunnit genom rop. tillkalla grannarne, som körde förut och skyndade till hjelp, medhasvande störar som vapen. Väldsverkarno matiäde ett slag åt den ene af C., hvilket dock parorades och afvärjdes utan att träffa, allt innan de tre bofvarne hunnit fram. Alla 5 måste likväl taga till flykten utpå åkergärdet, men började derifrän kasta. sten på de vägfarande, som icke kunde lemna sina hästar och derföre måste afstå från bofvarnes förföljande. Då förliden Måndagsqväll, omkring kl. half o, possessionaten Ålander på Stora Bärby med familj och dräng färdades vägen fram från stadeu, upphanns vid skogsdungen nära hitom Läby bro en mycket haltande man, som vid förbifarten stunnade och på gyckel bugade sig mycket djupt, hvarvid ock Ålander började stanna, men satte hästarne genast vid närma:e besinning i starkare fart, då den nyss så halte mannen eftarsatte dom ett långt stycke väg i det mest färdiga språng, men upphann dem icke. Utkomne på Nosten blefvo de åter eftersatte på nästan samma sätt af en annan okänd mansporson, från hvilken de ock räddade sig genom forcerad körning. Vid deras framkomst tilt Säfva gästgifvaregård träffades der pastor Åkerman i Gryta, som berättade, att äfven han nyss förut färdats vägen fram från staden, samt blifvit å Nosten på samma sätt af en okänd mansperson anfallen och förföljd ett långt stycke. — Dot är en lycka att vid alla dessa tillfällen intet gröfre våld hunnit utöfvas, men synbarligen har detta undvikits endast genom de anfallnes rådighet att raskt söka undkomma. Sedan Upsaladerefter ifrigt yrkat på att kraftiga åtgärder ofördröjligen vidtagas, på det att lugnet må bli atorställat och säkerbeten till lif och lem inom staden och dess granskap tryggad, berattar tidningen: Borgmästaren och riddaren Napoleon Kindestrom gjorde samma afton ett litet spaningsförsök, åkande ut i vagn i 4 3 5 andra personers sällskap, men några bofvar bebagade naturligtvis dervid icke anmäla sig. Doremot stöttesällskapet på 2:no raska ynglingar, som i första häpenheten så när blifvit tagna för stråtrofvare, ehuru de hunnit den officiola poliscoritgen i förväg till samma ställe, just för att söka gripa några bofvar, men nu funno allt vidare sökande fruktlöst vid sådan eclat. Lyckligtvis kunde de legitimera sig såsom lojala medlemmar at vn rask kår härstädes, så att det oväntade mötet endast blef en stor löjlighet. Om tvenne ytterligare begångna våld berättas följande: Förl. Lördags morgon hade en gammal Ågranrisgubbe från Marma by, som å sin skottkärra förde qvastar och rig till staden, blifvit i Parken mellan kl. 5 och 7 på morgonen öfverfallen af trenne manspersoner, som uffordrat honom penningar, dem han förklarade sig, fattig stackare, ej ega, samt tilldelat honom ett par slag i ansigtet och dervid gifvit honom tvenne djupare rispor i ena kindbenet, som aunu blödde vid gubbens ankomst till staden. Det vill häraf synas, som de bofvar, hvilka qvällen förut å samma ställe anföllo ofvannämnde drängar, uppehållit sig öfver natten der i skogen, oaktadt den efterforskning, som der anställdes. Klädtvätterskan Holmgren, som bor i eller i trakten af Marma, hade ock förl. Fredags e. m. på väg till staden med tvättkläder i närheten af Rosendal antastats först af en ensam okänd mansperson, som dock genast gifvit något hvisslande tecken och dervid fått förstärkning af tvenne andra dylika, hvilka gemensamt affordrade henne penningar m. m.; men i samma ögonblick kommo händelsevis gående vägen fram tvenne bekanta karlar, som beledsagade henne till staden, och vid deras annalkande togo bofvarne till flykten. Angående kyrkoherden Weidemans död skrifves i SUpsala följande: Från afl. kyrkoherden Weidemans familj i Harbo bafva vi i dag erhållit den förvånande uuderråttelsen, att den urkedja, som påträffades i hans västficka vid likets uppdragande ur ån, ej var hans vanliga urkedja, utan on annan sådan, som han till staden medfört för utt få reparerad och derföre burit lös i västfickan. Vid klockan satt hans andra, vanliga silfverurkedja, som var af samma längd med den förenämnda, men hade en helt annan konstruktion och form. Den var också fästad vid klockan med ett S af silfver. Vid denna kedja satt äfven, bängande en urnyckel af guld. hvars öfversta ända hade formen af