Göteborgsposten – 2 november 1866, sida 2

franska kommeringfra Sophie, och allt sedan dess hade hon förvridit hufvudet på alla karlar i grannskapet. Kapten Dane gick hastigt bort till främlingen, och de möttes med ett varmt handslag. Öfverste Moncton var amerikanare, och de hade varit 1ira vänner. De korresponderade ännu; det var i kapten Danes senaste bref som öfversten hade läst om Adelaide Errol. Ingenting kunde öfverträffa kapten Danes förvåning. Han hade trott Moncton vara våälbehallen i Newyork. ö Urar i all verlden kommer ni ifrän? utropade han. Har ni gjort en tur genom jorder inelfvor och kommit upp på denna sidan? Öfverste Moncton log. — Jag blef frestad att köpa on lustjakt och mäste försöka den med ens, alldeles likt ctt barn med en ny leksak. Vinden var god och förde oss till England. Vi anlöpte Plymouth och der — ö — Och derifrån kom ni hit till Danesheld, likt on hederlig vän som ni är! afbröt kapten Dane med förnöjelse. Jag hörde för en timma sedan att det låg en stor klipperbygd jakt i viken, visande amerikanska stjernbaneret, men jag tänkte aldrig på er. Jag skulle just bege; mig ned och se på den; passionen för lustjakter delades fordom äfven af mig. — Jag skulle just säga, fortsatte amerikanaren allvarsamt, att då vi kommo till Plymouth fann jag att sista posten medfört bref till mig. Det var en återkallelse till Newyork. Min hustru har blifvit plotsligt sjuk och vi bege oss tillbaka med all skyndsamhet.