Göteborgsposten – 31 oktober 1866, sida 1

Göteborg d. 31 Oktober 18566 Skandinavien och Nordtyskland. Pres sen inom de skandinaviska länderna börjar egna en allt större uppmärksamhet åt Skandinaviens politiska ställning utåt. Det är synbart att härtill flera orsaker bidragit, hvilka måste ha efterlemnat ett djupt intryck hos de nordiska folken. Först och främst visade sista danska kriget, huru föga en liten stat kan lita på sina stora vänners understöd, då det verkligen gäller. Deras moraliska törpligtelser att hjelpa förmår ej uppväga denna egoismens likgiltighet, som så ofta bemäktigar sig kabinetterna vid tillfällen, då deras egna intressen ej komma omedelbart i fara. Danmarks öfvergifvande i nödens stund i trots af stormakten Englands högtidligt och sjelfmant afgifna törsäkringar att dess integritet skulle skyddas, oaktadt Frankrike hade både en moralisk skyldighet att ej lemna sin traditionele och trogne allierade i sticket och en rent politisk, ty det kunde ej ligga i dess intresse att se Preussen stärkt på en svagaro grannes bekostnad — Danmarks öfvergifvande, sade vi, måste ingifva betänkligheter och farhågor hos hvarje stat af mindre rang. Den europeiska jemnvigtens rubbande och den råa styrkans införande som paragrat i den moderna folkrätten måste väcka hvarje mindre nation till eftertanke och besinning. Sverige-Norge hafva, likasom Danmark hade i Slesvig, i Finnmarken och dess nomadiserande, rörliga befolkning en sårbar punkt, af hvilken Ryssland kan när som helst uppröra en gränstvist, som kan föras till ytterligheter, tör hvilka man nu helst vill blunda. För Finnmarkens del hafva vi uti Novembertraktaten ett förbundsskydd, i det Frankrike och England deri förklara sig vilja som casus belli anse hvarje ryskt inkräktningsförsök på denna kant. Men Danmarks öde, hvilket ovilkorligen gjort ett djupt och smärtsamt intryck på na