Göteborgsposten – 31 oktober 1866, sida 1

kraftiga åtgärder för tvistefrågornas häfvando vid Varangertjorden har i och för sig ruskat man å högsta ort härstädes redan tattat sitt beslut. härmed. än antydningsvis. skulle den. sjön, belria det från obehager at en national som häfta det fast vid Ryssland. Horallska lorpligtelsen. Samtidigt med det Preussen i Tyskland utförde sitt triumftåg, tillochmed något dessförinnan, började från rysk sida vissa klagomål att höjas öfver den finska nationalitetens förtryck i Finnmarken och några tvister mellan grånsbefolkningen upptogos som ett tvisteämne ätven mellan kabinetterna, sedan det norska storthinget beslutat vidtaga alla lagliga och gränslandets skyddande. Detta faktum at ett osäkerhetstillstånd upp litet hvar ur detta dolce far niente i politiskt hänseende, som redan Tågnår så bittert gisslar med bilden af lejonets sömn. Härtill har ytterligare kommit den itver, hvarmed ryske czaren sökt inleda en familjeförbindelse med det nya danska konungahuset, och den belåtenhet, hvarmed detta skyndat att mottaga anbudet, samt den naiva oförskämdhet, hvarmed de ryska tidningarne jubla öfver att Ryssland nu fått fast fot vid Öresund, der nu äfven vid Helsingör bestämdt skall grundas en stor hamnanläggning, hvilken visserligen kan bli af materielt gagn, men hvars ursprung dock är höljdt i ett dunkel, hvari man velat skönja ryska fingrar. En gränstvist i Finnmarken med Ryssland utan bestämd säkerhet för att, om och då det gäller, vestmakterna skola hålla gentemot oss Novemberfördraget mera, än de höllo Londonertrakten gentemot Danmark; ett inom sig sjelf splittradt Danmark, der konungamakten och de reaktionära vilja gå sin väg och af dynastiska skäl motverka ett närmande till det ötriga skandinaviska Norden, under det ett annat parti vill denna anslutning, men sjelft är deladt angående tiden och sättet; samt midtemellan dessa partier ett tredje, hvars opålitlighet nästan blifvit till ett ordspråk; en viss sväfvande fruktan för tillvaron af en hemlig allians mellan det czariska Ryssland och absolutistiska Preussen — detta är för Sverige-Norge en föga angenäm ställning, isynnerhet då härtill kommer en armåorganisation, som skall i farans stund vara alldeles otillräcklig, en fullständig brist på dugliga gevär och ett nu först under utveckling varande, ännu blott svagt, sjövapen. Vi kunna vara berättigade, att under dessa förhållanden föra, såsom Aftonbladet nyligen gjort, ett varmt språk och tala om våra vådor, ty dessa finnas verkligen och ingen välmenande blomsterihälare skall kunna dölja för den allvarlige mannen den rävta halten af vår ställning. Emellertid har denaa vår fullständiga isolering drifvit dem, som sysselsätta sig med politiska angelägenheter, in på tanken på inledandet af en allians, hvilken skulle just i den ömsesidiga fördel den beredde gifva visshet om, att den skulle bibehålla sig — ty vi ha lärt, att den moraliska förpligtelsen ej längre är tillräcklig. Denna allians skulle grundas mellan de skandinaviska länderna å ena sidan och Nord tyskland å den andra. Här äro många rykten i omlopp rörande denna sak, och det synes vara visst, att pourparlers härom inledts mellan politiska män från Preussen och Sverige, ehuru det ej är sannohkt, att vårt kabinett ännu officielt yttrat sig häröfver annorlunda, Genom en sådan allians det skandinaviska Norden kunna dels motverka en rysk-preussisk allians med dess på Skandinaviens delning utgående politik, de s erhålla visshet om, huru det sig med denna allians verkligen förbåller, och dels undertrycka reaktionens sträfvanden i Danmark etter en söndring mellan detta och det ötriga NorDerjemte skulle Skandinavien, betryggadt mot Tyskland, kunna konsolidera sig gentemot de ryska hotinflytelserna vid Amalientorv och töra en kraftigare nordisk politik genom sin större trygghet för den ryska kolossen. Afven för Tyskland skulle en dylik allians vara en verklig välsignelse, emedan den skulle gifva Preussen större trygghet i Osterfiende och sönderrifva de reaktionära band, Häraf måste efterhand följa ett friare inre regeringssystem i Tyskland, ty sedan preussiska regeringen brutit med de gamla traditionerna om ett tamiljeförbund med czarismen, måste det gravitera åt en sann konstitutionalism och folkfrihet. Det ligger nu i Preussens händer att välja, ty om vi äro riktigt underrättade, har I — rss— — — ——.—.—XA:OnwwwZomnmnwjåseoem on nTo nafäOousmenrvuuguuuOum RR Frågan om en vigtig personalförändring inom utrikesministeriet sammanhänger Det första beviset, som Skandinavien behöfver i afseende på Preussens afsigter, är, att det häller utan lögnaktiga tolkningar och ogiltiga undanflykber sitt i Pragerfreden afgifna löfte om den danska befolkningens hörande i Slesvig. Det är Preussens hållning i etta hänseende, som vi afvakta. Håller det!