Göteborgsposten – 26 oktober 1866, sida 1

—6767—77 honom. Men hvarför denna tanke? Hade Mateo något oafgjordt med rättvisans handtlangare? Nej. Han hade ett godt rykte och utnjöt mycket anscende; Men han var korsikanare och bergsbo, och det är få af de korsikanska bergsboerna som, när de lata noga i sitt minne, ej skulle finna en eller annan synd, till exempel ett bösskott, ett dolkstygn eller likartade bagateller. Mateo Falcone hade mer än någon annan ett godt samvete, ty det var minst tio år sedan han riktat sin bössa mot en menniska; men han var likväl alltid klok och försigtig, och nu gjorde han sig redo till försvar, om det skulle behöfvas. — Giuscppa, sade han, lägg bort säcken igen och håll dig färdig. Hon lydde straxt. Han räckte henne den bössa han hade hängande öfver skuldran och som kunde hindra honom att röra sig fritt. Den han bar i handen höll han stjutfirdig och närmade sig långsamt till sitt hus, i det han alltjemnt höll sig bakom träden som vixte längs efter stigen. Hans hustru följde honom straxt i hälarne med den andra bössan och hans patronkök. En god husmoders åliggande vid tillfälle af strid är att ladda sin mans gevär. Å andra sidan blef Gamba mycket illa till mods då han såg Mateo på detta sätt närma