Göteborgsposten – 26 oktober 1866, sida 1

— — Så är forhållandet med undervisningen i våra navigationsskolor, som både är för långvarig och för ensidig, så med den nya författningen om emigrantfartyg, som faktiskt omöjliggjordo utvandrares befordrande med svenska fartyg, så med sistlidet års skeppsmätareförordning, om hvars oförutsedda och omstörtande verkningar å våra ångbåtslinier, tidningarne haft så utomordentliga upplysningar att meddela, så med nya sjölagen, som kastat öfver bord de äldre, mera ändamålsenliga och ur det praktiska lifvets behof utgångna bestämmelserna om skeppares och redares ansvarighet hos fartygets kreditorer, men deremot lemnat den gamla olämpliga rättegångsordningen i det närmaste ovidrörd, och så med mycket annat, som här vore för vidlyttigt att omtala. Enskilda personer komma sig ej heller för med något, som borde och kunde göras. För en 20 å 30 år sedan, då våra gamla lastdryga tartyg började öfverga i norrmännens händer, tänkte man ej på att detta var en förlust för landet. Enskilda röster höjdes väl för dessa fartygs qvarhållande, men vunno ingen anklang, hvartill bidrog att man här hemma ej kunde erhålla försäkring å desamma, utan sådana förbättringar och tillägg, som gjorde dem för dyra, för att kunna med tördel användas i träexporten. — 1739 bildades i Stockholm ett sjöassuranskompani. Det var det första i landet, stittadt för att hindra penningars utströmmande i form af assuranspremier till Amsterdam, och, såsom grundadt på ett kapital af 1,000,000 daler silfvermynt, ett tör sin tid ej obetydligt företag. Men dermed stannade ock all vidare spekulation på detta område ända till år 1826, då Stockholms sjöförsäkringsbolag kom till stånd. Betecknande är att dessa bolag knappast varit till namnet kända härstädes, Båda bolagen äro nu, om vi minnas rätt, upplösta, och Neptunus har från och med 1862 trädt i stället. I Göteborg åter har företagsamheten inskränkt sig till den år 1840 inrättade ömsesidiga sjöassuransföreningen. Gauthiod lemnar nemligen för närvarande ej försäkringar å kasko, och Göteborgs och Bohusläns sjöassuransförening är egentligen bildad af skeppsredare 1 Skärgården och afsedd tör deras fartyg. Några privata assuradörer, som annars förekomma i större sjöstäder, ha ej hörts af hos oss, oaktadt sjöförsäkring, såsom affär betraktad, ej torde vara sämre än annat, hvarpå vågats penningar. — Man har länge insett, att då vår handelsflotta genom rymningar mister sill raskaste och kunnigaste sjöfolk, något borde göras för att rekrytera den sammamed dugliga sjömän i stället, och då det är kändt burn svårt det nu för tiden är tör ynglingar med håg för sjölifvet att komma till sjös, så är man ock redan öfverens om, att det vore för ändamålet tjenligt, att på ett eller annat sätt underlätta sådana ynglingars anställande å fartyg. Saken är således klar och det finnes tillochmed ett sällskap härstädes, inom hvars plan det skulle ligga att verka för densamma och som ej heller saknar medel derföre, men ändock tillgöres ingenting. Som sagdt, i fråga om åtgärders vidtagande för sjöfartens förkofran och bästa, äro vi antingen icke tillräckligt hemmastadda eller komma oss ej riktigt före. Icke dessmindre tyckes emellertid skeppsredandet, åtminstone på vestra kusten, vara på väg att af sig sjelf gå framåt. Skeppsbyggeriet, som länge här legat nere är åter kommet i gång, och hågen för fartyg har uppenbarligen varit i stigande både härstädes och i norra skärgården. Det finnes dock ganska vigtiga hinder för denna nyvaknade företagsamhet, som det icke borde vara omöjligt att åtminstone till en del undanrödja. Det sakvas nemligen tillräckliga tillfällen att erhålla sjöförsäkringar, och de