Göteborgsposten – 26 oktober 1866, sida 1

Mateo Falcone) (af Prosper Merimee.) Gamba förstod meningen. Han släppte straxt kedjan; Fortunato var egare af uret. Han reste sig med en skygg blick och sprang några steg bort ifrån höstacken, som soldaterna började genomsöka. Det dröjde ej länge förrän höet började att röra sig och en man reste sig drypande af blod och med dolken i hand. Men knappt. var han på benen förrän han åter sjönk maktlös omkull. Gamba kastade sig öfver honom och ryckte stiletten ifrån honom, och man bakband honom, ehnru han gjorde motstånd af alla sina krafter. Slutligen låg han utsträckt på jorden, som ett annat bylte; då vände han hufvudet mot Fortunato, som åter närmat sig. I — Son af... .!sade han i en ton som röjde mera förakt än harm. Gossen kastade femfrancsstycket som han fått till honom igen, ty han kände att han ej t) Forts. fr. N:o 249,