Göteborgsposten – 25 oktober 1866, sida 1

—iö—ö— gör det nödvändigt, säger prof. Levi, att så mycket som möjligt söka åstadkomma ett godt förhållande emellan sabriksegaren och hans arbetare, hvilket för närvarande är det mest beklagliga och hotar att i alla genrer af jernhandteringen göra det omöjligt för oss att konkurrera med utländningen. I Aftonbladet för d. 1 d:s förekommer en längre granskning af en föregående uppsats, som sökt försvara användandet af utländsk jernvägsmateriel å de svenska jernvägarne. Utan att nu vilja vederlägga eller klandra denna granskning — hvartill jag dock hoppas härnäst få återkomma — bör det icke vara något tvifvel underkastadt, att Sverige skulle kunna exportera så mycket jernvägsmateriel, som der kan tillverkas, då nutidens förnämsta jernvägsingeniörer äro ense om, att den bästa materiel, som kan erhållas, bör användas isynnerhet för de banor, der trafiken är betydande, såsom i England, Frankrike, Indien och Amerika. Att vilja påtvinga svenska jernvägarne svensk jernvägsmateriel derför att den är svensk, utan afseende på priser, trafik eller andra omständigheter, är deremot ensidigt och stöter allt för mycket på protektionist, för att obetingadt kunna antagas af hvar och en. som är mera bevandrad i saken än granskaren i Aftonbladet. Den europeiska penningmarknaden. I Times Cityartikel för sistl. Fredag läses följande uppsats: Underrättelserna från Frankfurt meddela, att Börsen derstädes fortfarande är flau i trots af det billiga priset på penningar och den fullständiga frånvaron af all politisk oro. Det råder en känsla af missbelåtenhet, som icke kan förklaras. Den omständigheten, att freden blifvit återställd, väger, säges det, mindre hos allmänheten, än farhågorna för att den kan åter brytas, sastan man inom de ledande kretsurne ej tror, att denna fruktan är väl grundad, och ehuru ryktena om kejsar Napoleöns helsa samt de orientaliska förvecklingarne endast tros så till vida som Je passa för börsspekulanternas planer. I afseende på amerikanska papper har flauhet inträdt genom guldagiots nya stigande till 51, men talrika transaktioner göras det oaktadt. Österrikiska värdepapper hafva sjunkit till samma priser som de hade under kriget, och förtroendet till desamma har gradvis slocknat i följd af misshushällningan, som ej vill taga ett slut. Under det regeringen måste taga gin tillflykt till alla möjliga hjelpmedel för att undvika en statsbankrutt, och en hvar väntade en stor minskning af den stående armsen, ingå berättelser från Wien om, att färgen på soldaternas byxor, skall förändras från blått till rödt, att jesuitkolonierna öppnas i Prag och studentkolonier stängas i Wien. lelstersom Österrike kunde minska sina militärutgifter genom fastningasyrkantens aftrådande och derigenom att det icke längre behösde förse Frankfurt, Mainz, Rastadt och Ulm msd garnisoner, samt dymedelst upphört att vara en granne till Frankrike, hade man fullt och fast antagit, att finanserna skulle efter freden åter bättras. Men nu får den mening öfverhand, att det icke bryr sig om sina kreditorer, utan behandlar dem med hänsynslös orättvisa, genom att upptaga lån på allt mer betangande vilkor, när helst dess stolthet föranleder det att offra sina inrikes angelagenheter lör att inläta sig med utlandet. Följden häraf är slutligen den, att ett nytt österrikiskt värdepapper ej skall kunna placeras till nägot som helst pris. Läraremöte. Uddevalla skolkollegium med rektor i spetsen företog i Lördags en resa på jernväg till Wenersbong för att besöka sina dervarande embetsbröder. Vid en ilifvad kollation, som af dessa senare var arrangerad för Uddevallaboarne, erbjöd sig ett tillfälle till utbytande af tankar och fraternisering mellan dessa båda kollegier, hvilka hittills varit så godt som obekanta för hvarandra. Vid skilsmessan fingo Uddevallaboarne mottaga Wenersborgarnes löfte om ett kontrabesök. Skarpskyttemötet a Grunnebo hed sistl. Söndag fick ej det omfång, som man önskat och förmodat, hufvudsakligast af det skal, att flera af de päräknade kårerna fått kännedom om mötet så sent, att de icke kunnat medhinna att infinna sig. Af denna anledning saknades t. ex. Trollhättans och Torpe häraders kårer, ehuru deras öfverbefälhafvare infunnit sig. Den styrka, som samlade sig, uppgick dock till omkr. 160 man, bestående af kårerna från Uddevalla, Wenersborg, Lilla Edet och Södra Ryr. En kall och sg 1 EEE ——— LL föraren, som sag att hans hotelser ej gjorde SN FS N: oacg