Göteborgsposten – 25 oktober 1866, sida 1

— Min far är Mateo Falcone, sade han stolt och trotsigt. — Vet du att jag kan taga dig med mig till Bastia eller Corte. Jag kan kasta dig i en fängelsehäla med länkar om fötterna, och jag kan låta halshugga dig om du ej säger mig hvar Gianetto Sapiero ir. — Barnet brast ånyo ut i skratt vid denna hotelse och återtog: — Min far är Matco Falcone! — Adjutant, hviskade en af soldaterna, låt oss slippa att få nagot att göra med Mateo. Gamba var synbarligen förlägen och villrådig. Han talade sakta med sina soldater, som allaredan genomsökt huset; detta var en sak som ej erfordrade läng tid, ty korsikanarens boning består vanligtvis blott af ett enda stort fyrkantigt rum. Fortunato stod emellertid och klappade katten och tycktes känna en elak glädje öfver soldaternas radvillhet. n soldat närmade sig höstacken; han såg katten och stack med bajonetten i höet, i det han på samma gång ryckte på axlarne, som om han sjelf tänkte att detta försigtighetsmätt var löjligt. Intet rörde sig och Fortunatos ansigte förrådde ej minsta rörelse. Gamba och hans trupp stodo med långa ansigten och tänkte på att vända tillbaka samma väg de voro komna. Emellertid ville dock an