Göteborgsposten – 24 oktober 1866, sida 1

dessa enskilda banker, hvilka betraktas med så afundsjuka blickar af alla som ej äro delegare uti dem — alltid och ovilkorligen skulle lemna sina delegare en rik vinst, och en säker vinst, utan motsvarande risk. Denna föreställning har nu blifvit rubbad. Allmänheten trodde att med bankrörelse inga svårigheter voro förknippade, att den stora vinst som Stockholms Enskilda Bank snart i tio år lemnat icke var resultatet at stor skicklighet, omtanka och försigtighet. Man klandrade verktällande direktörens i denna bank stränghet och nu ser man först hvad esterlåtenhet medtör. De missöden, som drabbat the English and Swedish Bank, så kännbara för dess delegare, kunna bli lärorika både för dem och andra. De i hufvudstaden varande lottegare i nämnde bank hafva hållit åtskilliga sammanträden, det senaste förliden Onsdag. h. sekreter Dalman, som är den härvarande diroktionens lagkunnige rådgifvare, har sungerat som den vise mannen och dikterat besluten. Detta sammanträde var i två fall märkligt: först emedan man beslöt att bankrörelsen skulle tortfara, hvilket onekligen var ett klokt beslut om det kan verkställas; och vidare emedan man förenade sig om vissa uttalanden, som innebära en demonstration riktad emot den engelska bankstyrelsen och lottegarne i England, hvilket efter all anledning var en ganska oklok åtgärd. Om de svenska lottegarue här hade utgjort pluraliteten inom bolaget, och således kunde sägas hatva trumf på hand, så hade en demonstration kunnat medföra åsyftad vetkan; men då så ej är fallet, så kan lätt inträffa, att de stockholmska aktionärernas uttalade klander öfver dyra husköp, hög aflöning, fri boställsvåning med möblerade rum tör verkställande direktören m. m. jemte Stockholms-afdelningens beslut eller anspråk att blifva tristående, allenast ha en ruptur till töljd, lika förlustbringande för bolaget, som olycksbringande för bankens härvarande kunder. En annan ganska märklig omständighet är att bland denna banks delegare här anträffas åtskilliga personer, som för kort tid sedan började högt orda om den oafvisliga nödvändighen att reorganisera banklagstiftningen, på samma gång de högt skriade öfver finansministerns åtgärd, att oktrojera några nya banker enligt de grunder som ständerna fastställt. På hvad sätt banklagstittningen borde reorganiseras, undveko de försigtigtvis att angifva, men anloppet mot de nya bankoktrojerna torde, enligt hvad det nu vill synas, icke vara motiveradt af patriotism utan af — näringsafund. Till den nye finansministern hafva protektionisternas organ räkt en försonande hand, med vilkor dock att han skall utfärda den nya tulltaxan i deras intresse. Vill han blott rädda landets modernäring genom att sätta tull på ost och gryn samt hveteoch kornmjöl, så skall protektionisternas beundran i rikt mått komma honom till del. De tveka naturligtvis icke att till den goda sakens befordrande förfalska ett yttrande af justitieministern frih. De Geer. Men sådant faller sig oj så noga, blott ändamålet vinnes. Protektionisterna inom Kalmar län genomdrefvo härom året ett beslut att åstadkomma ett statistiskt arbete rörande länet, och bland annat lör att få utrönt hvad ett hemman i nämnde län kostar, afkastar och lemnar i ren behållning, allt i medeltal. Resulatet af de ganska omsorgsfulla undersökninsarne är att medelpriset på ett mantal i Kalmar län är 28,000 rdr, att det i ren behållning lemnar 1,260 rdr årligen, motsvarande t!2 proc. ränta på förstnämnde summa årligen. Dermed äro protektionisterna så tillvida särdeles belåtna, emedan deraf skall framgå ut jordbruket icke bär sig då allmänna ränelotoen är 6—10 procent. Egentligen framsår dock af nämnde kalkyl att det hemwan som årligen lemnar 1,260 rdr i ren behållning icke är värdt 28,000 rdr, om dess egare måste betala, eller vill beräkna, 6 aå 10 proc. ränta på sistnämnde summa. Det