Göteborgsposten – 24 oktober 1866, sida 1

Mateo Falcone (af Prosper Merimee.) När man från Porto-Vecchio på Korsika går i nordostlig riktning mot det inre af ön, höjer landskapet sig temligen hastigt, och efter tre timmars marsch uppåt smala gångstigar, som slingra sig fram mellan stora utskjutande klippor och genom djupa klyftor, uppnår man ett tätt skogssnär af betydlig utsträckning. För att spara sig mödan att göda sin mark brukar den korsikanske jordbrukaren att sätta eld på ett stycke af skogen, och han är säker på att få en rik skörd när han sår sitt korn i den jord som gjorts fruktbar genom askan af de träd som den förut bar. ista var skjuta trädens rötter, som hållit sig friska i jorden, täta skott och inom få år ha de nått en höjd af sju till åtta fot. På detta sätt är det som ofvanniämnde skogssnår uppkommit. Det är så tätt att man med yxan i handen måste bana sig väg genom det, och det är derföre ett beqvämt tillhåll för hvar och en som vill undgå rättvisans arm. Har du dödat en menniska så dölj dig i skogssnåret vid Porto-Vecchio; du kan lefva