fruktansvärda uppträden han uppletvat, utförde han alldeles mekaniskt sina vanliga göromål som bokhållare, liksom ett ur när det är uppdraget. Under tiden väcktes han af röster at främlingar, som kommo för att göra reqvisitioner; derpå svarade han alldeles på höft och förvånade sig öfver att man ej som vanligt vände sig till hans svägerska och de två bokhållarne. Derefter kommo negrerna och mulatterna och frågade hvad han hade att befalla i tusentals saker som fru Naigeot annars brukade sjelf bestyra om. En koflerdikapten kom för att göra upp om en sockerladdning, han visades till Naigeot. En plantageegare föreslog att huset skulle köpa hans bomull, och det var bokhållaren som måste afsluta köpet. Fru Naigeot och de båda bokhållarne tycktes dock ha mycket att beställa omkring honom; men man skulle verkligen tro, att de främmande ej sågo dem. — Kära svägerska, sade Naigeot, som ej kunde engelska och derföre ej kunde tala med en stor del af de handlande, hvad skall jag svara denne herre som nu stått och talt till mig en hel qvart? — Säg honom att de hundrade balarne bomull skola bli sända till Valparaiso den 15 innevarande månad, svarade hon.