Göteborgsposten – 22 oktober 1866, sida 1

nationalitetsprincipens sak, om han ej lemmnade påfven åt sitt öde. Det var ej tvifvel om, att den allmänna meningen understödde Thouvenel. Men Napoleon fann tiden ännu icke inne och — afskedade Thouvenel, som efterföljdes af Drouyn de Lhuys. Ett allmänt rop ljöd, att Napoleon kastat sig i reaktionens armar. Nästan hela hans minister, åtminstone de mest framstående deri, begärde sitt afsked, men förmåddes qvarstanna, sedan kejsaren lofvat att ingenting förändra i sin politik, utan blott uppskjuta afgörandet. i Sedan dess har Thouvenel, som blef utnämnd till föredragande (grand röferendaire) inom senaten, varit hemsökt af sjuklighet och en tärande lungsot, hvilken nu till sist bäddat denne allmänt aktade statsmans tidiga graf. Men den sak, han i lifvet kämpade för, går oatbrutet framåt i sin u veckling, och hade Försynen endast förunnat honom ytterligare ett par månaders litsdagar, skulle han fått se sitt förutseende bekrältadt — antaga vi — att Frankrike måste lemna påfven å sitt eget öde — en nu kanske oberäkneligt stor seger för nationalitetsprincipen, hvilken böjer i sin väg både andliga och verldsliga furstar.