Göteborgsposten – 22 oktober 1866, sida 1

frimodiga och muntra stämma i det han trädde ut ur dörren. Bokhallaren stirrade förfärad pa honom. — Tycker ni så mycket om att sofva under bar himmel? fortfor Mäönard. Vid vår å der går det verkligen ej an. Kom upp och drick ert the; det är ganska varmt ännu; det star uppe i matsalen! Der stod verkligen Mcnard, sådan han alltid såg ut med sitt öppna ansigte, med sina nankinsbenkläder och berlocker vid urkedjan som rasslade vid hvarje hans rörelse. Naigeot reste sig; men benen vacklade under honom och han förmådde blott med yttersta möda hålla sig uppriät. Jag har alltsa sotvit här? frågade han med darrande röst, och sålunda väl också drömt? — Nandin! ropade Menard och vände sig om till det inre af magasinerna. Nandin! Den andra bokhållaren kom ut med händerna 1 fickorna och pennan bakom örat. — Hvad är det? sade han. — Hvad tror ni det går åt herr Naigeot; han har sofvit ute i månskenet i natt. — Nej, verkligen? Ifall ni kom försent hem, kunde ni ju ringt på för att få oss att öppna. Kanske ni igår förnyade bekantskapen med ert franska vin? har jag