Göteborgsposten – 17 oktober 1866, sida 2

en af öarne i Mississippis mynning, hvarest gula febern var mindre fruktansvärd än i staden. Trots Charles Moitessiers enträgna uppwaniagar bestämde man sig dock icke genast för att ingå på detta förslag. Vodren ville icke lemna sin dotter ens på ett ögonblick, och Louise ville icke resa bort i ett ögonblick, då pesten kunde göra deras skilsmässa på några dagar till en skilsmässa för evigt. Man uppsköt derföre afgörandet häraf till nästa dag och familjen skildes åt. Naigeot hade låst in sig på sitt rum, hvarest han gick fram och tillbaka, förföljd af furierna. Aldrig förr hade det fallit honom in, att sådana strider kunde sönderslita en menniskas hjerta. De mest olika beslut följde på och tillintetxjorde hvarandra inom hans själ; det förekom honom som om en orkan sönderstötte hans medtödda principer, som vuxit tillsammans med hans existens. För första gången i hans lif föll det Naigeot in att fråga sig, hvad samvetet var, denna okända makt, som reste sig inom honom för att bekämpa hans lössläppta pasANA