Göteborgsposten – 17 oktober 1866, sida 2

och då andra nationer börjat inse nödväudigheten af att förskaffa sig ett gevär, jemförligt maed det myeket omtalade preussiska, är det glädjande att se det äfven vår regering med losvärd ifver visat sig-inze, att stunden härför är inne. Besigtningsrustmästaren Hagström, som under loppet af flere år sysselsatt sig med konstruerandet af tidsenliga gevärsmodeller, har redan för flero månader sedan inlemnat en modell till tändnälsgevär, hvilken rönt den uppmärksamhet att, såsom vi redan förut omnämnt, 100 stycken profgevär blifvit tillverkade a Eskilstuna gevärsfaktori. Som hittills föga eller intet blifvit bekant om resultatet af de nu afslutade profskjutningarne, föreställa vi oss att den stora allmänheten gerna skall mottaga en kort redogörelse öfver hvad vid de verkställda profskjutningarne inhemtats rörande det Hagströmska tändnålsgeväret. Då den komit, som varit förordnad att anställa försök med ifrågavarande gevär, samt afgifva utlåtande öfver resultaten af desamma, numera afslutat sitt äliggande, och ett officielt meddelande om utgången af detta alltså snarligen kan vara att förvänta, torde denna uppsats lämpligast böra inskränka sig till nedanstaende betraktelser, hvilka äro föranledda af ett lifligt intresse för ett snart erhållande af krigsdngliga gevär åt vår armå och våra skarpskyttar. För att uppfylla de stora fordringar man ställer på ett nutidens krigsgevär skall detsamma i förening med stor träffsäkerhet ega stor skjuteller laddningshastighet samt äfven fördelaktigt kunna användas såsom stötvapen; det skall vidare ega uthållighet, lätthandterlighet och stor genomträngningsförmåga hos den dertill begagnade kulan; vara lätt att tillverka samt kunna erhållas till ett jemförelsevis billigt pris; det skall slutligen ega en ammunition, som i möjligaste mån uppfyller de fyra sistnämnde egenskaperna hos geväret samt i likhet med detta utgöras af de bästa möjliga beståndsdelar. Antagandet al ett gevär som skall kunna anses krigsdugligt beror således till hvad grad hvarje af dessa fordringar uppfyllas. Af de upplysningar man trott sig kunna inhemta om det s. k. Hagströmska tändnålsgeväret framgår att skjuteller laddningshastigheten kan uppdrifvas till omkring 10 skott i minuten, hvilket torde kunna anses fullt tillfecdsställande och, jemfördt med laddningshastighetan hos det preussiska geväret, detta öfverlägset. Hvad träffsäkerheten angår lärer densamma med ändamälsenligt anordnad ammunition visat sig på ett tillfredsställande sätt uppfylla de fordringar man på densamma kan hafva. Användbarheten såsom stötvapen eger detta gevär i samma grad som 1860 års gevär och kan dessutom en fördel anses hafva blifvit vunnen genom bajoneuens förändrade läge under geväret. Om uthälligheten torde vara tillräckligt sagdt då öfver 1,000 skott blifvit skjutna med ett och samma gevär utan att någon rengöring erfordrats för att obehindradt kunna fortsätta laddningen samt att efter ett sådant prof ingen del af mekaniken tagit skada. Mot lätthandterligheten, hvartill hörer lätthet att söndertaga och sammansätta, torde de som närmare komma att taga kännedom om gevärets rätta handterande ej med fog kunna göra någon anmärkmng. Genomträngningssormagan hos den vid försöken begagnade kulan lärer i det närmaste för detta gevär vara densamma som för 1860 års gevär, alldenstund i medoltal 6 a 7 en tums bräder, uppställda bakom hvarandra med 1 tums mellanrum, blifvit genomträngda på 800 fots afstånd, 5 å 6 på 1,200 fot samt 4 å 5 på 1,600 fots afständ. Mot lättheten vid tillverkningen skulle möjligen kunna anföras att detta gevär, jemfördt med en del utländska, är väl mycket kompliceradt, men då hvarken uthållighoten eller lätthandterligheten visat sig häraf förminskad, så torde ej något stort afseende böra fästas dervid. Det pris hvartill detta gevär torde kunna komma att erhållas kan naturligtvig ännu ej med bestämdhet afgöras, men såkerligen kommer detsamma ej att öfverstiga priset å 1860 års gevär. Slutligen återstår att nämna något om ammunitionen, förutan hvilkens duglighet ett gevär med fullt skäl kan anses odugligt. Allmänheten erinrar sig möjligen att den ammunition, som var afsedd att begagnas till detta gevär, avsågs ega en stor fördel genom tändspegelns läge längst bakuti laddningen och genom den deraf följande förkortning som å tändnålen kunde vorkställas. Till fullo erkännande fördelen af en kort tändnal torde likväl denna fördel svårligen kunna vinnas utan olägenheter, som mer än uppväga den vunna fördelen. Detta lärer äfven bekräftat sig under försöken, alldenstund komiterade lära föreslagit att tändspegeln måtte flyttas så lång! fram att densamma ej qvarstannar i loppet efter skottlossningen; mot detta förändrade läge af tändspegeln, som lärer betydligt ökat träffsäkerheten, torde kunna anföras svårigheten att få spegeln att bibehällo sitt läge oförändradt. Om denna likväl på tjenligt sätt kan afhjelpas, återstår likväl att erhålla en tändsats som bibehåller sig, ithy att den under försöken begagnade tändsatsen visat sig icke innehafva tillräcklig konservationsförmåga, hvarföre densamma äfven af komiterade lärer blifvit förkastad. Försök lärer emellertid vara å bane med en annan tändsats, men resultaten deraf äro ännu obekanta. Afofvanstående torde vara klart att något bestämdt antagande af det a. k. Hagströmska tändnålsgeväret, onktadt de stora fördelar detta gevär visat sig ega, likväl svårligen kan komma att göras förr än en dertill lämplig ammunition blifvit fastställd. Huru snart detta än kan komma att ske, böra vi likväl under tiden kunna hinna tillgodogöra oss andra länders erfarenhet och dervid torde största uppmärksamhet böra fästas vid det af fransmännen redan untagna geväret af Chassepots modell, hvilket otvifvelaktigt bör vara ett af de bästa vapen, då det är antaget af fransmännen, som säkerligen haft tillgång till jomförelser med en mängd andra gevär.