Göteborgsposten – 16 oktober 1866, sida 1

AAQAOAALWkA—ä— — 3 veckor efter det första. Men också var det en riktigt kunglig visit, som varade ungefär en 3 timmar eller så omkring. Kl. efter 4 anlände sjöledes både kungen och drottningen och prinsen af Nederländerna, förmodligen med gemål och dotter, och Sessan och en hel hop förnämiteter; och att vi studenter skulle vid ängbätsbron ta emot dem, är ju naturligt; ty hvar skall man icke ha studenterna med här i Upsala? Erkebiskopen fick nåden emottaga de furstliga i sitt palats, ty han ensam sägs ha blitvit underrättad om deras besök. Man påstår, att landshöfding Hamilton först genom erkebiskopen fatt veta att de kungliga voro att förvänta, och skarpa observatörer säga tillochmed, att IH. M:t vid ankomsten ej med ett enda ord vändt sig till landshördingen, utan endast samspråkat med erkepappa. Härutaf skulle nu visserligen en hel hop slutsatser kunna dragas, men detta öfverlemnar jag åt andra mera klyftiga och i dylika saker mer erfarna hufvuden än jag är. Ifrån ångbåtsbron tågade studenterna upp till Domkyrkan, som var rikt eklärerad och uppfylld med allehanda folk. (Här hade man tillfälle att se, att det i Upsala verkligen icke är någon brist på damer). Sångarne uppställde sig vid altarets rand och, sedan de kungliga anländt, afsjöngo de en 6 å 7 stycken sånger, som i det höga templet togo sig alldeles förträffligt ut och som, jag hoppas det, skola ge de främmande gästerna en god föreställning om vår utmärkta Upsalasång. Mellan första och andra afdelningen i den improviserade konserten besågs Gustavianska grafhvalfvet at de resande. (Höga personer veta, hvad många bland oss icke veta: att ta tiden i akt). Efter konsertens slut foro de upp till erkebiskopshuset, der förlriskningar intogos, och kl. half 8 atreste de med ordinarie aftontåget under hurrarop från en otalig massa bönder och annat folk. Och så var det slut på den fröjden. Men än lefva de gamla gudar! Än ha vi litet fröjd qvar, ty marknaden pågår just au som bäst, marknaden, denna glada tillställning, som lemnar oss så månget tillfälle till ett hjertligt skratt, antingen man nu ställer sig att glana på den gamle bekante Casperle, eller man åser och hör den gräsliga sången om den gräslige mördaren Aberg?, eller ock helt enkelt och bäst, om man ger akt på dessa typiska Uplandsbönder, der de tåga fram på gatorna utan att vika ur vägen för någon, tjocka, morska och högdragna. — Marknaden är talrikt besökt; kreatur — nötkreatur — finnas i stora massor, och samma förhållande är med grönsaker, isynnerhet hvitkål; -alldeles för mycket — kål! som Calchas säger. IIVad som deremot icke alls finnes att tillgå, är astrakaner, och äfven den öfriga frukten är ringa ock just icke af utmärkt beskaffenhet. IIvad som icke heller var af just så utmärkt beskaffenhet, var m:ll Gelhaars konsert i förra veckan. Jag säger som Upsala-Posten sade i sin recension: Arian föredrogs säkerligen på ett utmärkt sätt, men — men — det var något som fattades, det slog icke an. Jag för min del får bekänna att, trots m:ll Gelhaars stora rykte, så var jag dock långt ifrån belåten med min afton, åtminstone hvad förra delen af programmet beträffar, och jag hörde äfven många andra yttra sin missbelåtenhet. Möjligen berodde dock detta derpå, att hon valt sådana för en konsert temlisen olämpliga stycken, som hon nu hade att bjuda på. — Dagen förut hade ett herrskap Israöli annonserat en soir6e, men den måste inställas, ithy att det ej fick mer än 6 (sägs det) biljetter sålda. Huruvida familjen hade bäutre lycka på Lördagen, då den åtnöjt sig med — — 2 (——— — ill Charles Moitessier: denne ohekanfe främ