Göteborgsposten – 15 oktober 1866, sida 1

besordra arbetarens valständ eller samhällets anseende. Men här bör icke vara frågan om att söka bota ott ögonblickligt ondt, utan att för alltid undanrodja det, Vidhöll derföre, att frågan borde uppskjutas tillsssess 14 8 i Fattigvärdsstadgan blifvit ändrad. Tal. uppdrog som stöd för sin åsigt en intressant och detaljerad skildring af de missforhallanden, hvilka kunna uppstå och uppstå inom fattigvården genom denna paragrafs lagbestämmelse. Först och främst bör derföre en ändring sökas i detta lagstadgande, ty om vi göra aldrig så mycket för våra egna arbetare, så motverkas detta dock genom de från andra orter tillströmmande skarorna. t Ordf. ansåg, att man borde ha klart för sig om något eller intet bör göras. De af d:r Ekström framdragna 4 orsakerna till epidemiers uppkommande och utbredning böra behjertas, men tal. vidhöll sin åsigt, att frågan om arbetarebostäders uppförande bör öfverlemnas åt den onskilta företagsamheten. Hr Francke riktade några anmärkningar mot hr Philipssons senaste anförande, anseende att de af komiterade uppgjorda kostnadsförslagen voro för höga. En sådan arbetarebostad borde icke behöfva kosta mera än 12 å 1400 rdr. Med anledning af hr Hedlunds citat ur bibeln, ville tal. göra ett annat ci tat: Arbetaren är sin lön värd, dock icke mera. Hr Hedlund ville ännu en gång lägga fullmäktige på hjertat den ofantliga vigt frågan egde för samhällets bestånd och utveckling. Göteborg äri det ifrågavarande afseendet icke bättre, utan snarare sämre lottadt än andra. Vi ha det väl ställdt för de bergade klasserna, icke så Jör de mindre bemedlade. Låta vi detta förhållande fortfara, få vi snart bygga upp ännu ett försörjningshus. Öfverallt uppföras arbetarebostäder, oaktadt öfverallt på samma gång klagan höres öfver inflyttuingar från landet. — Det vore tal. kärt, att från en person, som sjelf har ett så betydligt antal arbetare i sin tjenst, som hr Francke, få höra det af honom anförda bibelspråket citeras. Ja, det är sannt, att arbetaren är sin lön värd, men tyvärr är det icke alltid han får den. Sedan den i sin helhet lika märkliga som intressanta diskussionen härmed var atslutad, framställdes proposition å kom:es första förslag om uppbyggandet för kommunens räkning af arbetarebostäder å Löndalaängen. Votering begärdes och anställdes, dervid afgåfvos 23 nej mot 15 ja, hvadan frågan jemte derned sammanhängande bitörslag förföll. Så blef äfven förhållandet med det altornativa förslaget, att staden till ett bolag, som ville bilda sig för uppbyggandet af arbetarebostäder, skulle lemna ett kontant lån af 300,000 rdr, som å stadens sida icke kunde uppsägas, och hvarå bolaget årligen till staden skulle erlägga ränta efter 4 proc. Efter en längre debatt remitterades, som lörut omnämnts, frågan, jemte de under diskussionen väckta nya förslagen, till ny beredning at 5 ledamöter, hvilka vid nästa sammankomst skola utses. Eldsvåda anmältes igår afton vid brandstationen i Haga ha yppat sig i Majorna, ätvensom att brandsignaler derstädes gitvits. Sedan underrättelse pr telegraf derom genast ingått till stationen i staden, utryckte derifrån sprutor och manskap. Anlända till Stigbergsliden möttes de dock af underrättelsen om aut hela eldsvådan inskränkt sig till att ott mindre uthus beläget någorstädes i Masthuggsbergen fattat eld och nedbrunnit, hvadan utan att vidare allarm behöft göras, brandkåren återvände till staden. Offentliga föreläsningarne. Den andra af d:r v. Bergens offentliga löreläsningar egde rum i Lördags afton. Etter en rekapidulation af töregående föreläsnings innehåll ötvergick tal. till den mera speciela delen af sitt ämne, framställningen af de olika naturreligionerna, hvilka indelades i de omedelbara, de symboliska och de antropomorfistiska. Dessa olika utvecklingsstadier definierades. Efter att ha lemnat en karakteristik ötver naturfolken och de kultiverade folken gaf tal. en framställning af de i religiöst hänseende! ägst stående folkens — innevånarne i Aus:raien, och Sydamerikas indianer — uppfattning af gudomen, hvilken de dyrka för så vidt den är en ond makt, den de frukta. Nordamerikanska indianernas uppfattning at gudomen höjer sig redan något; de anse och kalla honom för en stor ande, men medvetandet af wnom inverkar föga på deras sedliga beskaffenhet. De umgås med honom i drömmen. Lifvet efter döden töreställa de sig såsom ett it på de esaliga jagtmarkerna. Högre än dessa religioner står fetischdyrkan, dyrkan af det som i naturen förefaller ovanligt. Denna religionstorm är så tillvida en högre, som här redan inträdt ett individens personliga förhållande till sin Gud. I de förutnämnde religionerna är det naturkraften som säger: Jag ir din Gud, i fetischreligionen säger menniskan till setiscnen: du må vara min Gud, och bestämmer öfver hvad den vill anse guRe