Göteborgsposten – 15 oktober 1866, sida 1

inbjudan, trodde jag mig blott behöfva taga min bostad der! Ja naturligtvis och så länge jag står i spetsen för detta hus, är er plats der försiäkrad. Men sa snartåsorgen är förbi, gifter j bort min dotter och drar mig tillbaka från handeln. Emellertid är det ju sannolikt, att min efterträdare på min rekommendation skall behålla er qvar. Jag kan tillochmed göra det till ett vilkor ifall ni önskar det. — Alltsa, sade Naigeot, som knappt ville tro sina öron, är det en plats som bokhällare ni erbjuder mig? — Ja, hvad kan ni väl mer begir svuger? — Sålunda, ropade han utom sig af förbittring, ehuru Dominique lemnar efter sig en omiitlig förmögenhet, finner jag, då jag ankommer hit från Frankrike, efter att ha sält allt hvad jag egde för att kunna göra öfverresan, återigen den hufvudbok och den obetydliga lön som jag lemnade i Paris; och när ni drar er tillbaka med era millioner och er dotter, så lemnar ni mig en osäker tillflykt i ett främmande hus .. längt, långt bort från Frankrike! Nej, nej och åter nej! det kan ej vara så! — Och huru skall det då vara, min herre, frågade enkan och betraktade honom stadigt. — Huru det än må vara, min fru, så är g a, käre