Göteborgsposten – 15 oktober 1866, sida 1

— — — —— — mundus. Det är nödvändigt för vår sjelfbevarelse, att våra arbetare höjas i sedligt hänseende. Den enskilda välgörenheten bör i detta afseende icke anlitas, nej, här är det som kommunen har skyldigheter att uppfylla. Tal. forordad derföre på det lifligaste komiterades förslag. Hr Berger som i detta fall måste helt och hället nedtysta känslans röst, bestred förslaget att för stadens räkning och med stadens penningar uppbygga urbetarebostäder. Att mörka sidor på detta område finnas, ville tal. ej bestrida, men de höra då till de I bestämda undantagen. Sådane nästen hvaraf målningar här uppdragits, borde ej lagligen kunna existera. Den arbetare som ville skaffa sig och sin familj en sund och lämplig bostad bör kunna det, Staden bör i alla hänseenden icke uppträda som byggnadskonkurrent. Uppför man här nya och komfortabla arbetarebostäder skall tillströmningen af beholvande bli ännu större än förut, ty hvar och en som tillfråsat den fattige arbetaren hvarföre han hitflyttat har säkerligen alltid fått till svar att han bär i nödens stund trott sig kunna räkna på understöd af fattigvarden eller den enskilda barmhertigheten. Dränering och upplåtande of tomtplatser vore hvad som borde tillhör. staden. hastämde derföre med ordf. att staden på inga vilkore bör bevilja anslag för uppbyggarde af arbetarebosuer hvarken i det ena eller andra fallet. Hr Hedlund ansåg med d:r Dickson att staden, hvad arbetarebefolkningens tillstand angär. gått framåt, ej tillbaka, men hvarfäre icke då sortsara i samma välgörande riktning? De skäl, som nu andragas mot komiterades förslag, äro saådane som anfordes redan vid byggandet af de första arbetareboståäderna. Det är sannt att de boningat der en stor del af de arbetande klasserna nu måste dväljas icke precist äro några halor, men tal. visste med säkert att ingen enda af dessa boningar voro usrustade så att menniskor der kunde vistas med bibehållande af sundhet. Låga rum, springor i väggarne, fukt och drag o. 8. v. voro egenskaper hvilka äro gemensamma för dem alla, — Det ligger en djup betydelse i Skriftens ord: Fattigdom och rikedom gif mig icke, ty rikedom gör hjertat bårdt och likgiltigt för medmenniskors lidanden och fattigdomen förslöar dåt. Man bör söka att bereda arvetaren tillfälle att för sina måttliga inkomster åtminstone kunna få bossundt. Kom:e ha ej haft lör afsigt att inbjuda till ett lockande affärsföretag, nej, de ha endast velat gifva staden ett tillfälle att på lämpligaste sätt inskrida. Om staden äfven skulle för detta ändamål behofva upptaga ett lån på 1 å 2 millioner vore det ingen blodig affär. Göteborgs Börs har kostat minst 300,040 rdr; beräknar man sålunda hvad festivitetsvåningen Bostar hvarje gång den begagnas, får man en summa af kanske 6,000 rdr eller lika mycket som en bostad för bundradetals obemedlade personer skulle kosta. Anse stadsfullm:c sig icke vilja vedervåga att sjelfva fatta beslut i frågan, må man då på en allmän rådstuga tillfråga stadens innevånare hvad de tänka om saken. — Man har hyst fruktan för att, om de föreslagna åtgärderna vidtoges, pretentionerna på samma gång skulle stiga: det vore icke så farligt med den saken. Den sattige blir icke anspråksfullare derföre, att man bispringer honom, ett bevis derpå äro resultaten af tillsyningsföreningens verksamhet. Förmögna personer vilja gerna sjelfva ha all möjlig komfort, men se ogerna att den fattige bestar sig med den minsta yxartikel. Den rike säger: De penningar hvarigenom jag omger mig med lifvets njutningar äro mina eggal, men kan det icke understundom äfven finnas fällen, då äfven den fattige kan vara lika berkttigadHt säga: lotta hur jag förskasfat mig för mina eqna penningar!Hr Blomstrand ansåg, av det här icke borde vara fråga om att bilda ett barmhertighetsbolag utan ett bolag, som ur rent finansiell synpunkt borde bära sig. Det är just Mulhousees förtjenst att det icke är någon barmhertighetsanstalt. Uppbyggandet af s ora kaserner med en gemensam gård vore alldeles icke att förorda, tvärtom, hvarje arbetarefamilj borde snarare, enl. tel:s mening, ha sin egen bostad och gard eller som de gamla romrarne kallade det, sin egen insula, sin egen ö. Saken är ännu icke tillräckligt utredd för att stadsfullm:e skulle kunna bifalla komis förslag. Röstade derföre mot bifall till detsamma och påyrkade att frågan skulle uppskjutas tills dess Drätselkammaren inkommit med utlåtande rörande den af tal. d. 8 sistl. Mars hos stadsfullm:e väckta motion i fråga om uppbyggaude af arbetarebostader. Hr Philipsson. Att de uppdragna skilringarne alldeles icke äro för mörka synes bäst al den berättelse, som afgifvits af den af beredningen antagna sekreteraren, hvilken berättelse från hus till hus, från lägenhet till lägenhet ådagalägger det sorgliga saktum, att tillståndet är hogligen bedröfligt. Vill man bestrida fakta, kan man lätteligen komma till de mest besatta åsigter, i det man anser sig icke böra söka afhjelya ett ondt som endast finnes till i probonenternas idcer. — Tal. bemötte derefter flera af mot förslaget gjorda anmärkningarne, anförande bl. a. att äfven om staden verkligen skulle anskaffa ewt lån af 500,000 rdr och den årliga förlusten derå skulle uppgå ända till 10,000 rdr, så skulle detta vid uttaxering på stadens innevånare komma att göra c:a 8 Öre på bevillningsriksdalern, hvadan denna anmärkning ur praktisk synpunkt torde sakna all betydenhet. Att anordna så att arbetarne sjelfva skulle så småningom kunna inköpa bostäderna ansåg tal. skola möta stora svårigheter. Dessutom vore det endast den mera bergade arbetaren som kunde fn och det är icke för honom som något i främsta rummet bör göras. Tal. betraktade för öfrigt enl. fullm:s arbetsurdning detta som et: nytt förslag, hvilket först måste utredas innan det kunde förekomma till behandling. . Hi J. J. Dickson tog nu åter till ordet, för att bå det bestämdaste förklara, att han af egen ersarenhet kunde intyga, avt i beredningens uppgifter om arbetarnes ställning icke den ringaste öfverdrift föreunnes. Långt ifrån derföre att vilja försvaga den skildring som gjorts, erkände tal. att arbetarebesolk-A vinven i allmänhet hor nå av ost onm hvarkan Ian I (